Jag tycker om att skriva och jag tycker ännu mer om att läsa. Har läst flytande sedan tre års ålder och det jag främst fastnar för är när den första meningen
(i en ny bok eller artikel) verkligen är så rätt, så vacker eller bara så bra formulerad..

Den säger mig nästan alltid med en gång hur helhetsintrycket av läsupplevelsen kommer att bli (för mig)!

Jag formligen älskar författare som använder språket som ett konstnärligt redskap och jag vill också måla tavlor med ord...

Den mening som jag har ringandes i mitt huvud just för tillfället är den som inleder ledmotivet till TV-serien True Blood (för ovanlighetens skull alltså orden från en sångtext och inte från en bok).

Den är bara så bra, denna korta och enkla mening:

"WHEN YOU CAME IN THE AIR WENT OUT".

Genialiskt, och det får mig osökt att komma att tänka på....

 

  
    ....PNEUMOTHORAX!!!

  

Första gången jag såg in i en punkterad lunga var det dock inte en kniv som trängt in utan en gevärskula. Det råkade samtidigt vara första gången jag såg en rättsmedicinsk obduktion, vilket skulle visa sig skilja sig en hel del från de vanliga kliniska obduktioner som utförs på sjukhus av patologer.

Ärendet var tragiskt (och jag återkommer förmodligen till det senare) och hemskt, men det som fick mig att känna mest obehag, fick världen att svaja omkring mig och även ingav mig starka känslor av overklighet, var varken kroppen som låg vidöppen på bordet eller den skäggige kriminalteknikern som stod bredvid med benen brett isär och armarna i kors....

...nej, nej, inte det... utan det var helt enkelt känslan av att stå i ett storkök som totalt lyckades få mig ur gängorna.

Där stod nämligen ett par assistenter iklädda vita plastförkläden, gula ordinära diskhandskar och uppsatt hår med någon form av hårnät runt och slevade för glatta livet.

Det var helt bisarrt och jag glömmer det aldrig!

De såg ut som vilka jäkla bambatanter som helst, och utrustningen de hade till handa var på intet sätt medicinteknisk, steril eller på annat sätt sjukhuslik.

Den bestod nämligen av en soppslev, ett litermått och ett färgglatt durkslag av samma sort som förekommer i 95% av de svenska hushållen.

Med nämnda soppslev öste man över litervis med blod ur den punkterade lungan till litermåttet. När litermåttet var rågat höll man så durkslaget över slasken och tömde över innehållet i detta.

Och så höll man på tills dess att bytet - gevärskulan - var fångat i sin håv.

Kroppen i sig såg dessutom ut som ett mellanting av en rensad fisk och ett stort stycke högrev.

Jag tror minsann bara det var den stora burken med Piffi Allkrydda som saknades för att illusionen skulle ha varit fullbordat:

"Nej minsann, här ligger ingen småbarnsmamma mördad och uppfläkt, tro inte det för allt i världen, här lagar vi bara god och fluffig mat av de bästa råvaror som tänkas kan! Varsågod att se på (och kanske provsmaka en bit???)"