Till Dig
Sialolithiasis?
Här sitter jag och mår lite illa i magen. Detta på grund av att jag äter Amoxicillin och skall fortsätta göra så i en vecka till. Men jag måste ändå upplysa om att jag sällan blivit så glad av att få en burk antibiotika....
Jag har nämligen inte mått riktigt bra de senaste månaderna. Haft feber på nätterna, vänstersidig huvudvärk (som jag ibland trott vara migrän) och lågt Hb som inte kunnat förklaras med brist på vare sig järn eller vitamin B12.
Mina kära läkare på jobbet trodde att jag kanske hade något virus som låg och lurade i kroppen och jag har även varit och röntgat bihålorna, men de var alldeles tomma och fina.
Så en kväll när jag borstade tänderna fick jag något hårt i munnen. Trodde det var någon form av matrest som suttit fast i en tand. Sedan sade det "kluck" och "plupp" och så - "splasch" - forsade det fram en ganska stor mängd blodtillblandat pus ur munnen på mig...
ÄCKLIG GEGGAMOJJA!
Sörjan smakade apa och dessvärre hade jag ingen kamera med mig in på toan, annars hade jag tagit kort på skiten där den låg och sprattlade vred sig i handfatet... Det hade förmodligen blivit den äckligaste bilden i hela den här bloggen...
Men tyvärr så hade jag ju inte kameran till handa och innan jag hunnit hämta densamma hade puset hunnit ringla sig ned i avloppet.
På natten fick jag feber och då menar jag F-E-B-E-R, som i jättehög feber och frossa, och eftersom jag trodde mig ha en infektion i tandköttet ringde jag tandläkaren omgående.
Tog mig sedan till jobbet och bad doktorn om penicillin, ny tyckte jag nämligen att jag var SÅ FÖRSKRÄCKLIGT SJUK att jag uppenbarligen skulle hinna dö innan jag hann fram till någon tandläkare och att jag måste ha HJÄLP OMEDELBART!
(-ni vet väl att tandbakterier som kommer ut i blodsystemet gärna slår sig ned i hjärtklaffarna och visst var det väl ändå så att jag började få lite ont i hjärtat???)
Så tittade doktorn från Tusen och en natt i munnen på mig och - DRA PÅ TRISSOR - infektionen/varbölden satt inte alls i tandköttet utan i spottkörteln!!!
(=den där som blir tjock som en boll när man får påssjuka)
Doktoren lyste med en lampa och visade mig i spegeln och det såg ut ungefär så här:
ÄÄÄCCCKKKLLLIIIGGGTTT !!!
ÄCKLIGT!
Och ont som satan gör det, jag kan knappt äta och heller inte prata (och det sistnämnda är väl ända ganska skönt, kan jag tänka mig många som tycker, hehe..?)
Nu har jag hört att någon undrar hur det går till att få en sådan här Purulent Parotit!?
Vet inte, men misstänker att den hårda lilla "matresten" i själva verket var en spottsten (=sialolithiasis) och att denna suttit länge och täppt till öppningen till min spottkörtel.
Förmodligen har det sedan suttit någon liten pillemarisk streptokock därinne som fått för sig att börja dela- och föröka sig...
FAKTA: Spottstenar är ungefär som en njurstenar fast mindre och skall göra DJÄVULSKT ont. De består av de salter som finns i saliven och förekommer oftast sublingualt och inte i parotiskörtlarna).
Nu skall jag ta en tablett och gå och lägga ned min svullna kind på kudden!
GODNATT, sötnosar!
Brasklapp!
Såg på Aftonbladets modesidor häromdagen att nu skall VUXNA MÄNNISKOR ha haklapp.
Då handlar det inte om människor med svåra neurologiska sjukdomar eller andra handikapp, utan (naturligtvis, som vanligt) om modefjollor och andra trendoffer...
Exakt samma människor som om bara några år kommer att sitta och förfasa sig över detsamma, genom att säga något i stil med: "2009- Usch, fatta att folk gick omkring och såg ut så där..!"
Artikeln sade sig handla om jättehalsband, och STORA halsband är väl helt ok, men detta:
....kallar jag inte för halsband, utan för haklapp, brasklapp, tvättlapp, böteslapp...
Så kan man ju nu undra vad detta lilla inlägg har i en blogg som säger sig handla om döden att göra???
Jo, det måste vara med här eftersom det helt enkelt är DÖDSFULT!!!
Röta & Maskar
En kväll efter jobbet fick jag lite lust att gosa lite grand med min käre lille man!
Ni vet sådant där trams som att nypa i kinden eller klappa på örat eller .... äh, strunt samma, jag minns inte riktigt alla detaljer längre...
Vad jag däremot mycket väl minns, är vad jag fann bakom hans ena öra, liksom inslingrad i håret och lite gosigt klibbig så där...
Gissa vad?
Jo, en LIKMASK!!!
Urrk! Jag väntar fortfarande på den dag han har en i kalsongerna, i näsan eller på något annat obscent ställe...
Hur kom sig nu detta och vart tog den vägen?
Jo, det var så enkelt att det hade hittats en man i soffa i en sommarstuga. Där hade han legat död i värmen i flera månader varmed en icke oansenlig mängd flugor kalasat och lagt ägg i hans lekamen. Han hade dessutom JÄST och svällt upp, så det enda som vittnade om några mänskliga drag var skägget som fanns på vad som en gång hade föreställt en haka (och inte ens skägget var lätt att se under den krälande gulvita massa som vid en närmare titt bestod av fluglarver)...
-På lite håll kunde det hela nog ha sett ut som en överjäst vetedeg beströdd med kokosflingor och med en del inslag av grön pistagekräm här och där... ett inte alltför osmakligt tankemotiv för kameran i min hjärna-
Fråga mig inte hur man lyckades få med alla maskarna under transporten till bårhuset. Några måste väl ändå ha trillat av under färden eller stannat kvar i den intefräscha soffan!?
För att kunna påbörja någon form av likibesiktning eller obduktion var man tvungen att först avlägsna likmaskarna. Man öste över dem med litermått till 25-liters hinkar och det gick åt MÅNGA hinkar... Jag tror (och nästan lovar) att den sammanlagda vikten av larverna var större än vad kroppen i sig vägde och då var detta ändå en ganska fet man!
Naturligtvis kasserades maskmassan i säckar märkta “HUMANBIOLOGISKT AVFALL” men eftersom de var så många hann en och annan liten listig jäkel rymma sin väg...
...ut genom ståldörrar och glasdörrar, upp genom trapphus och hissar och in i omklädningsrum och duschar, för att slutligen bestämma sig för att det var mysigast att slå sig ned bakom en viss persons öra... Sedan åkte den spårvagn hem till mig...!
SLUT - eller nej, visst tjyven- INTE slut, för vart tog den vägen?
-Inte sjutton vet jag, kanske han dog eller kanske han blev en fluga eller kanske han var en hon och startade en hel liten ny koloni av likmaskar eller kanske, kanske, bor han någonstans i min säng elller i min byrålåda?
Ni vet sådant där trams som att nypa i kinden eller klappa på örat eller .... äh, strunt samma, jag minns inte riktigt alla detaljer längre...
Vad jag däremot mycket väl minns, är vad jag fann bakom hans ena öra, liksom inslingrad i håret och lite gosigt klibbig så där...
Gissa vad?
Jo, en LIKMASK!!!
Urrk! Jag väntar fortfarande på den dag han har en i kalsongerna, i näsan eller på något annat obscent ställe...
Hur kom sig nu detta och vart tog den vägen?
Jo, det var så enkelt att det hade hittats en man i soffa i en sommarstuga. Där hade han legat död i värmen i flera månader varmed en icke oansenlig mängd flugor kalasat och lagt ägg i hans lekamen. Han hade dessutom JÄST och svällt upp, så det enda som vittnade om några mänskliga drag var skägget som fanns på vad som en gång hade föreställt en haka (och inte ens skägget var lätt att se under den krälande gulvita massa som vid en närmare titt bestod av fluglarver)...
-På lite håll kunde det hela nog ha sett ut som en överjäst vetedeg beströdd med kokosflingor och med en del inslag av grön pistagekräm här och där... ett inte alltför osmakligt tankemotiv för kameran i min hjärna-
Fråga mig inte hur man lyckades få med alla maskarna under transporten till bårhuset. Några måste väl ändå ha trillat av under färden eller stannat kvar i den intefräscha soffan!?
För att kunna påbörja någon form av likibesiktning eller obduktion var man tvungen att först avlägsna likmaskarna. Man öste över dem med litermått till 25-liters hinkar och det gick åt MÅNGA hinkar... Jag tror (och nästan lovar) att den sammanlagda vikten av larverna var större än vad kroppen i sig vägde och då var detta ändå en ganska fet man!
Naturligtvis kasserades maskmassan i säckar märkta “HUMANBIOLOGISKT AVFALL” men eftersom de var så många hann en och annan liten listig jäkel rymma sin väg...
...ut genom ståldörrar och glasdörrar, upp genom trapphus och hissar och in i omklädningsrum och duschar, för att slutligen bestämma sig för att det var mysigast att slå sig ned bakom en viss persons öra... Sedan åkte den spårvagn hem till mig...!
SLUT - eller nej, visst tjyven- INTE slut, för vart tog den vägen?
-Inte sjutton vet jag, kanske han dog eller kanske han blev en fluga eller kanske han var en hon och startade en hel liten ny koloni av likmaskar eller kanske, kanske, bor han någonstans i min säng elller i min byrålåda?
Var är JENNY?
Var är Jenny?
Tror du att du vet var Jenny är??? Tror du att det är här hon ligger begravd?
Då tror du FEL!
För jag har begravt Jenny. Längst in i mitt hjärta... Där finns ingen död.
Hon lever där inne för evigt, ung och leende, och ingen ondska i världen kan längre nå henne.
Det gör ONT att ha henne där... det tänjer och hotar att brista...
Men jag håller ihop mitt hjärta, låter henne sjunga och dansa... Ingen smärta i världen kan få mig att överge Jenny.
Hon växer, får näring av mina tårar, och en dag kommer jag göra henne sällskap på tårarnas hav, och segla för evigt med Jenny...
I min dotters hjärta!
/Cath 091125
Svininfluensan - Bantningstips!
Hitvarning!
Nu kommer mitt första inlägg som bara måste vara "helt rätt" i bloggvärlden:
1. Det är kort!
2. Det handlar om sådant där som trendiga små bloggerskor gillar!!!
Jag lanserar härmed en ny _____________ BANTNINGSMETOD.
...som är hur lätt som helst att lyckas med och som inte heller kräver några som helst ansträngningar förutom att DU skippar vaccinet mot svininfluensa...
Ja, den är helt enkelt SVINBRA!!!
Testperson 1- före!
Testperson 1- efter!
Datan som ligger bakom mina forskningresultat presenteras här nedan:
Testperson 1 (=hemlig):
*Tog vaccin mot svininfluensa men blev SJUK ändå!!!
*Fick med blodprov bekräftat att hon verkligen hade det fruktade viruset influensa typ A(H1N1)
*Låg i sängen i tre veckor (ingen motion) och åt gräddglass och annat "förbjudet"
*Frisknade till tre veckor senare och 10 kg lättare.
Testperson 2 (=undertecknad)
*Var sjuk i bara fem dagar
*Fick aldrig bekräftat att det verkligen var svininfluensa, men sannolikheten är STOR!
*Smaskade dagligen på Findus frysta wienerbröd direkt från påsen via mikron , 10 åt gången.
*Frisknade till och tappade byxorna (4 kg puts väck).
Så var det slut för idag!
(-Seså flickor; schas, med er! Ut och bli smittade nu!)
Den Tyska Bacillen
Livet är fullt av sammanträffanden! Jag har länge planerat att skriva ett inlägg om det (=den) fruktansvärda som drabbade barnen i Arboga, men jag har aldrig kommit till skott då jag blvit alldeles för överväldigad av känslor för att klara av det; tårar över dessa små och avsky över den jag valt att kalla för "DEN TYSKA BACILLEN".
Varför bacill?
Jo, enligt min mening har inte alla människor LIKA VÄRDE. Man kan faktiskt förlora sitt människovärde, och i detta fall återstår då inget annat än en patologisk jävla mikrob!!!
Något sjukt!
Jag tänker heller inte ge mig in i någon diskussion om varför jag förespråkar dödsstraff och i detta fall är det inte heller relevant. Ibland är inte ens döden straff nog...
Så till själva sammanträffandet:
Just när jag sitter och tänker och grubblar på allt detta, får jag ett mail i min inkorg. Mailet lyder (förkortat) som följer:
"Sajt vägrar ta bort obduktionsbilder . Obduktionsbilder på de mördade Arbogabarnen ligger ute på nätet. Nu kräver deras pappa att bilderna ska bort. Men sajten vägrar. Polisens förundersökning om Arbogamorden finns på fildelningssajten The Pirate Bay. Därmed kan alla se bilderna på de två mördade barnen. Pappan Nicklas Jangestig säger: Det handlar om bilder på mina sönderslagna barn. Själva förundersökningen kan vara kvar, men vi vill att de tar bort eller svartlägger bilderna. "
Sedan ombedes man skriva under och skicka in en protestlista om detta.
Jag har sett dessa bilder och jag tänker INTE skriva under!
Naturligtvis förstår jag pappan, och han skall självklart minnas sina barn varma, mjuka och levande och inte så som dessa bilder framställer dem.
Men vi andra?
Själv tror jag att det finns många som verkligen skulle behöva se dessa bilder för att på något plan kanske kunna förstå vidden av hur fruktansvärt detta brott verkligen var.
Vet du hur ett barnkranium krossat till flisor med en hammare ser ut?
Tänk på det, och kom sedan inte och påstå att Den Tyska Bacillen har något som helst av värde att tillföra mänskligheten.
Varför bacill?
Jo, enligt min mening har inte alla människor LIKA VÄRDE. Man kan faktiskt förlora sitt människovärde, och i detta fall återstår då inget annat än en patologisk jävla mikrob!!!
Något sjukt!
Jag tänker heller inte ge mig in i någon diskussion om varför jag förespråkar dödsstraff och i detta fall är det inte heller relevant. Ibland är inte ens döden straff nog...
Så till själva sammanträffandet:
Just när jag sitter och tänker och grubblar på allt detta, får jag ett mail i min inkorg. Mailet lyder (förkortat) som följer:
"Sajt vägrar ta bort obduktionsbilder . Obduktionsbilder på de mördade Arbogabarnen ligger ute på nätet. Nu kräver deras pappa att bilderna ska bort. Men sajten vägrar. Polisens förundersökning om Arbogamorden finns på fildelningssajten The Pirate Bay. Därmed kan alla se bilderna på de två mördade barnen. Pappan Nicklas Jangestig säger: Det handlar om bilder på mina sönderslagna barn. Själva förundersökningen kan vara kvar, men vi vill att de tar bort eller svartlägger bilderna. "
Sedan ombedes man skriva under och skicka in en protestlista om detta.
Jag har sett dessa bilder och jag tänker INTE skriva under!
Naturligtvis förstår jag pappan, och han skall självklart minnas sina barn varma, mjuka och levande och inte så som dessa bilder framställer dem.
Men vi andra?
Själv tror jag att det finns många som verkligen skulle behöva se dessa bilder för att på något plan kanske kunna förstå vidden av hur fruktansvärt detta brott verkligen var.
Vet du hur ett barnkranium krossat till flisor med en hammare ser ut?
Tänk på det, och kom sedan inte och påstå att Den Tyska Bacillen har något som helst av värde att tillföra mänskligheten.
Uppdatering
Vill bara inflika upplysningen att jag har "uppdaterat" mina tidigare inlägg genom att lägga in några bilder i dem.
Texten känns förhoppningsvis inte så kompakt då...
Titta gärna igen!
Texten känns förhoppningsvis inte så kompakt då...
Titta gärna igen!
Lördag
Lördag och dags att ägna sig åt lite hatiska tankar... Ibland tycker jag mig faktiskt få en viss styrka av negativa känslor som hat och ilska... så därför tänker jag inte låtsas som att dessa inte finns.
Jag är för övrigt ingen större vän av dikt, poem och prosa, men här är en liten vers som jag tycker mycket om:
En annan, ännu mindre, vers har jag en gång för länge sedan åstadkommit själv.
Tycker det är dags att damma av denna och nu tillägnar jag den till JENNY,
dotter av mitt hjärta om än inte av mitt blod:
Jenny, den vackraste av flickor, ligger nu kall och stel i jorden. Hon skrattar aldrig mer!
En mördare går därmed fri, för vad är det annat än MORD att ge piller till små flickor och låta dem ligga och dö, ensamma - långt bort från vänner och familj - i ett kalt litet rum på ett behandlingshem någonstans i Sverige?
Hatet till denne okände mördare ger mig kraft att leva med saknaden och sorgen.
Jag är för övrigt ingen större vän av dikt, poem och prosa, men här är en liten vers som jag tycker mycket om:
En annan, ännu mindre, vers har jag en gång för länge sedan åstadkommit själv.
Tycker det är dags att damma av denna och nu tillägnar jag den till JENNY,
dotter av mitt hjärta om än inte av mitt blod:
Jenny, den vackraste av flickor, ligger nu kall och stel i jorden. Hon skrattar aldrig mer!
En mördare går därmed fri, för vad är det annat än MORD att ge piller till små flickor och låta dem ligga och dö, ensamma - långt bort från vänner och familj - i ett kalt litet rum på ett behandlingshem någonstans i Sverige?
Hatet till denne okände mördare ger mig kraft att leva med saknaden och sorgen.
Uppåt väggarna GALET
Av osagd anledning fick jag en gång in ett par polisjävlar i mitt hem - den ene var en gubbfan och den andra var ett mähä - och jag skall då sannerligen se till att några sådana fän aldrig mer kommer över min tröskel...
Medan gubbfan-polisen försökte uppehålla mig - genom att med armarna på ryggen tala allvarligt och visa hur VIKTIG han var - snokade mähä-polisen nyfiket runt med sina slemmiga blickar bland mina ägodelar. Misstänksamt sneglade hon på möbler, tavlor och annat och jag kunde riktigt se hur sugen hon blev på öppna alla dörrar, lådor och skåp...
DÖRR SKÅP MÄHÄ
Som ett brev på posten (-eehh?-) mottog jag några dagar senare ett telefonsamtal från en socialsekreterare. Hon bad försiktigt om lov att få komma och titta hur vi hade det här hemma i Villa Fridhem. Detta eftersom de fått in en anmälan från Polis Potatisgris att nämnda villa inte skulle vara någon vidare lämplig miljö för små barn att växa upp i!
Hon kom, hon såg och hon... SKRATTADE..!
Än roligare blev det hela när jag berättade att flertalet av de skumma saker som pryder vårt hem, är inhandlade i olika leksaksaffärer!
VARNING!!! Toys R Us säljer uppenbarligen den sortens leksaker som är ofarliga så länge de stannar i barns rum och leksaksbackar, men som kan bli totalt livsfarliga om de hängs upp på en köksvägg eller spikas fast i en dörrkarm...
Nå, för att ni andra nu skall slippa utsätta er för sådana risker, kan ni titta på lite bilder här istället. Nedan syns några fler exempel på hur jag inrett mitt hem med galna leksaker, istället för att bara ha vanliga tavlor på väggarna:
Medan gubbfan-polisen försökte uppehålla mig - genom att med armarna på ryggen tala allvarligt och visa hur VIKTIG han var - snokade mähä-polisen nyfiket runt med sina slemmiga blickar bland mina ägodelar. Misstänksamt sneglade hon på möbler, tavlor och annat och jag kunde riktigt se hur sugen hon blev på öppna alla dörrar, lådor och skåp...
DÖRR SKÅP MÄHÄ
Som ett brev på posten (-eehh?-) mottog jag några dagar senare ett telefonsamtal från en socialsekreterare. Hon bad försiktigt om lov att få komma och titta hur vi hade det här hemma i Villa Fridhem. Detta eftersom de fått in en anmälan från Polis Potatisgris att nämnda villa inte skulle vara någon vidare lämplig miljö för små barn att växa upp i!
Hon kom, hon såg och hon... SKRATTADE..!
Än roligare blev det hela när jag berättade att flertalet av de skumma saker som pryder vårt hem, är inhandlade i olika leksaksaffärer!
VARNING!!! Toys R Us säljer uppenbarligen den sortens leksaker som är ofarliga så länge de stannar i barns rum och leksaksbackar, men som kan bli totalt livsfarliga om de hängs upp på en köksvägg eller spikas fast i en dörrkarm...
Nå, för att ni andra nu skall slippa utsätta er för sådana risker, kan ni titta på lite bilder här istället. Nedan syns några fler exempel på hur jag inrett mitt hem med galna leksaker, istället för att bara ha vanliga tavlor på väggarna:
Arachnoidalcystan
De borrar ett hål i skallen på min son!
Det är sagt att operationen skall ta runt elva timmar men, tänka sig, den är över redan efter sju och allt har gått BRA!
Det står i operationsberättelsen att: Hjärnan pulserar vackert!!!
Nej då, man kan inte klaga på den svenska sjukvården när det väl kommer till operationer, apparater och behandlingsmetoder, den STORA SVÅRIGHETEN är ju bara att få komma därhän (att bli trodd och få den hjälp man behöver).
Slutsats: Det är diagnostiseringen som brister!
Det började redan när det vackra lilla gossebarnet var i tre-fyraårssåldern. "ONT i pannan", sade han och lade isbitar på densamma. Många gånger har vi fått slänga all mat ur frysen, eftersom han, yr och smärtpåverkad, hämtat is men inte stängt frysskåpet ordentligt efter sig. Han orkade med långa dagar på dagis, men var alltid blek och kallsvettig när vi kom hem på kvällarna. Mycket is har det gått åt genom årens lopp.
Vi sökte flera gånger, eftersom så små barn inte skall ha huvudvärk, och de gånger han var som sämst åkte vi till akuten på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Huvudvärk och kräkningar, vi misstänkte hjärnhinneinflammation, men på sjukhuset sade de bara: "Han har ingen feber" och "Köp nässpray". Vi fick även höra sådant som "Höj huvudändan på hans säng".. . och andra luddiga små råd.
Så gick åren, år fyllda med isbitar, ONT I PANNAN, svettningar och olika besök på vårdcentraler, sjukhus och barnmedicinska mottagningar.
I lågstadiet började sonen även klaga över att "det snurrar". Värken i pannan blev värre och han tappade aptiten. "Mår illa, trött, ont i pannan..." och slutligen klarade han inte längre att ta sig till skolan. Det startades en ny utredning på Barnmedicin, denna gång för att skolsköterskan reagerat på att han vägde för lite, VÄLDIGT för LITE, och att han hade så mycket frånvaro från skolan. Han skulle nog behöva gå om ett år eller så...
Nu fick vi en bättre läkare, men hon fokuserade på hans mage (p.g.a. viktproblemen) och tyckte inte alls att någon skallröntgen skulle vara nödvändig. Eventuellt kunde vi dock få skriva en "huvudvärksdagbok", så skulle hon titta på denna senare.
Så kom den dagen han inte kunde stå på benen, han föll handlöst omkull - "huset snurrar" - och JAG, jag började bli riktigt förbannad!
Eftersom jag då arbetade på Onkologen så satte jag mig - på arbetstid - och skrev en egenremiss märkt BRÅDSKANDE som jag faxade till den barnneurologiska mottagningen . Fick svar i brevlådan ett par dagar senare - till Doktor Catharina - varmed man meddelade mig att min son, äntligen, efter sex års kamp, skulle få RÖNTGA HJÄRNAN!!!
Sedan gick allt med en hejdlös fart. Han hade en cysta stor som en tennisboll i bakhuvudet, där lillhjärnan borde ha suttit. Nu hade han balanspåverkan, synfältsbortfall och risk för bestående men...
Innan vi visste ordet av var han OPERERAD, och allt gick som sagt var bra...
MEN... nu kan man ju fråga sig varför han skulle behöva lida så svårt i sex års tid??? Och vad hade hänt om det inte varit en cysta, utan NÅGOT MALIGNT???
JÄVLA SKITSJUKVÅRD!!!
Jag råder alla som inte är nöjda eller känner sig tagna på allvar:
ANMÄL, ANMÄL, ANMÄL!!!
Det är sagt att operationen skall ta runt elva timmar men, tänka sig, den är över redan efter sju och allt har gått BRA!
Det står i operationsberättelsen att: Hjärnan pulserar vackert!!!
Nej då, man kan inte klaga på den svenska sjukvården när det väl kommer till operationer, apparater och behandlingsmetoder, den STORA SVÅRIGHETEN är ju bara att få komma därhän (att bli trodd och få den hjälp man behöver).
Slutsats: Det är diagnostiseringen som brister!
Det började redan när det vackra lilla gossebarnet var i tre-fyraårssåldern. "ONT i pannan", sade han och lade isbitar på densamma. Många gånger har vi fått slänga all mat ur frysen, eftersom han, yr och smärtpåverkad, hämtat is men inte stängt frysskåpet ordentligt efter sig. Han orkade med långa dagar på dagis, men var alltid blek och kallsvettig när vi kom hem på kvällarna. Mycket is har det gått åt genom årens lopp.
Vi sökte flera gånger, eftersom så små barn inte skall ha huvudvärk, och de gånger han var som sämst åkte vi till akuten på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Huvudvärk och kräkningar, vi misstänkte hjärnhinneinflammation, men på sjukhuset sade de bara: "Han har ingen feber" och "Köp nässpray". Vi fick även höra sådant som "Höj huvudändan på hans säng".. . och andra luddiga små råd.
Så gick åren, år fyllda med isbitar, ONT I PANNAN, svettningar och olika besök på vårdcentraler, sjukhus och barnmedicinska mottagningar.
I lågstadiet började sonen även klaga över att "det snurrar". Värken i pannan blev värre och han tappade aptiten. "Mår illa, trött, ont i pannan..." och slutligen klarade han inte längre att ta sig till skolan. Det startades en ny utredning på Barnmedicin, denna gång för att skolsköterskan reagerat på att han vägde för lite, VÄLDIGT för LITE, och att han hade så mycket frånvaro från skolan. Han skulle nog behöva gå om ett år eller så...
Nu fick vi en bättre läkare, men hon fokuserade på hans mage (p.g.a. viktproblemen) och tyckte inte alls att någon skallröntgen skulle vara nödvändig. Eventuellt kunde vi dock få skriva en "huvudvärksdagbok", så skulle hon titta på denna senare.
Så kom den dagen han inte kunde stå på benen, han föll handlöst omkull - "huset snurrar" - och JAG, jag började bli riktigt förbannad!
Eftersom jag då arbetade på Onkologen så satte jag mig - på arbetstid - och skrev en egenremiss märkt BRÅDSKANDE som jag faxade till den barnneurologiska mottagningen . Fick svar i brevlådan ett par dagar senare - till Doktor Catharina - varmed man meddelade mig att min son, äntligen, efter sex års kamp, skulle få RÖNTGA HJÄRNAN!!!
Sedan gick allt med en hejdlös fart. Han hade en cysta stor som en tennisboll i bakhuvudet, där lillhjärnan borde ha suttit. Nu hade han balanspåverkan, synfältsbortfall och risk för bestående men...
Innan vi visste ordet av var han OPERERAD, och allt gick som sagt var bra...
MEN... nu kan man ju fråga sig varför han skulle behöva lida så svårt i sex års tid??? Och vad hade hänt om det inte varit en cysta, utan NÅGOT MALIGNT???
JÄVLA SKITSJUKVÅRD!!!
Jag råder alla som inte är nöjda eller känner sig tagna på allvar:
ANMÄL, ANMÄL, ANMÄL!!!
om svin och deras pengar
Läste just att av de åtta personer som hittills har avlidit av svininfluensa
i Sverige, är samtliga män...
Som att det skulle vara så konstigt: Alla vet väl att män är svin???
En del av dem har till och med blivit nekade vård...
Som att det skulle vara så konstigt: Alla vet väl att det är kvinnor som
slavar inom vården, utbrända och med skrattretande dåliga löner.???
Vem f-n kan ta vettiga beslut under sådana omständigheter?
Finns det förresten något ont som inte för något gott med sig?
När männen är färre, kanske vi kvinnor kan få ta del av deras inkomster
och unna oss något här i världen?
i Sverige, är samtliga män...
Som att det skulle vara så konstigt: Alla vet väl att män är svin???
En del av dem har till och med blivit nekade vård...
Som att det skulle vara så konstigt: Alla vet väl att det är kvinnor som
slavar inom vården, utbrända och med skrattretande dåliga löner.???
Vem f-n kan ta vettiga beslut under sådana omständigheter?
Finns det förresten något ont som inte för något gott med sig?
När männen är färre, kanske vi kvinnor kan få ta del av deras inkomster
och unna oss något här i världen?
Ordbajseri & annan skit
-Oj, oj, oj... Jag kan inte blogga, jag gör uppenbarligen stora fel och det är därmed inte underligt att jag inte har fått en halv miljon läsare... Läste nämligen ett tips om hur man skall LYCKAS: Det skall vara korta inlägg!
Svårt - för att inte säga omöjligt - för en sådan som mig, som spånar och spånar och trasslar in sig i diverse långa meningar utan punkt... SÅDANT som normalt folk uppenbarligen inte orkar läsa, haha.
Så jag blev nyfiken och var tvingen att titta efter vad det är för bloggar som har många läsare och hur dessa ser ut, vad de handlar om och så där...
Jojo, snygga är de ju (och det skulle ju min också kunna vara om jag hade någon tid att lägga på layout och design - skall förresten ägna en HEL semesterdag åt det någon gång framöver) men vad skriver de om..?
HJÄLP! Svaret är B - A - J - S !!!
Totalt oväsentlig skit om små pryttlar, mode, trender, klackarna på sina skor och om hur glada de blir när de speglar sig...
Varför drar detta så många läsare???
Någonstans anar jag mig ändå till svaret, lämna gärna en kommentar och rätta mig här nedan om jag har fel.
Svaret jag tror mig ha, stavas "o s ä k e r h e t".
Jag har ju, som tidigare sagt, inte själv läst några bloggar, men jag brukar köpa Aftonbladet och därmed ibland även deras fredagsbilaga och jag upphör aldrig att förvånas. Jag häpnar varje gång:
Vuxna människor som skriver till en tidning och frågar vilken jacka de skall köpa! Och en kvinna som säger sig älska sina snygga, och nästan oanvända, stövlar från förra året. Nu är hon oerhört ledsen för att hon MÅSTE SLÄNGA??? dessa och istället köpa den sort som anses heta den här säsongen... HJÄÄÄLP!!! igen!
Kanske är det då inte underligt att samma människor måste läsa i en modeblogg innan de väljer trosor på morgonen??? Än mer roligt blir det sedan, då de köper och klär på sig vilken skit som helst utan att förstå att de ser för jävliga ut... haha... det som passar en person är kanske inte lika snyggt på alla, även om det är trendigt, inne och modernt..?
Mitt tips till er alla är: Försök att tänka snyggt-fult istället för inne-ute, så blir det förmodligen mer rätt!
...och lita till dig själv, även en nyfödd bebis har ju förmågan att skilja fult från fint...
And that´s it, folks... då var det slut på den här dagens korta inlägg!
Svårt - för att inte säga omöjligt - för en sådan som mig, som spånar och spånar och trasslar in sig i diverse långa meningar utan punkt... SÅDANT som normalt folk uppenbarligen inte orkar läsa, haha.
Så jag blev nyfiken och var tvingen att titta efter vad det är för bloggar som har många läsare och hur dessa ser ut, vad de handlar om och så där...
Jojo, snygga är de ju (och det skulle ju min också kunna vara om jag hade någon tid att lägga på layout och design - skall förresten ägna en HEL semesterdag åt det någon gång framöver) men vad skriver de om..?
HJÄLP! Svaret är B - A - J - S !!!
Totalt oväsentlig skit om små pryttlar, mode, trender, klackarna på sina skor och om hur glada de blir när de speglar sig...
Varför drar detta så många läsare???
Någonstans anar jag mig ändå till svaret, lämna gärna en kommentar och rätta mig här nedan om jag har fel.
Svaret jag tror mig ha, stavas "o s ä k e r h e t".
Jag har ju, som tidigare sagt, inte själv läst några bloggar, men jag brukar köpa Aftonbladet och därmed ibland även deras fredagsbilaga och jag upphör aldrig att förvånas. Jag häpnar varje gång:
Vuxna människor som skriver till en tidning och frågar vilken jacka de skall köpa! Och en kvinna som säger sig älska sina snygga, och nästan oanvända, stövlar från förra året. Nu är hon oerhört ledsen för att hon MÅSTE SLÄNGA??? dessa och istället köpa den sort som anses heta den här säsongen... HJÄÄÄLP!!! igen!
Kanske är det då inte underligt att samma människor måste läsa i en modeblogg innan de väljer trosor på morgonen??? Än mer roligt blir det sedan, då de köper och klär på sig vilken skit som helst utan att förstå att de ser för jävliga ut... haha... det som passar en person är kanske inte lika snyggt på alla, även om det är trendigt, inne och modernt..?
Mitt tips till er alla är: Försök att tänka snyggt-fult istället för inne-ute, så blir det förmodligen mer rätt!
...och lita till dig själv, även en nyfödd bebis har ju förmågan att skilja fult från fint...
And that´s it, folks... då var det slut på den här dagens korta inlägg!
SJUK vård!
"Bit ej den hand som föder dig???" Nej det skall du naturligtvis inte göra, men det skall jag! Jag skall bita hårt och tugga länge... Detta eftersom jag är beredd att såga den svenska sjukvården jämns med fotknölarna, fast förresten; borde det inte göra mer ont att såga någonstans i thoraxhöjd???
(-Bilden föreställer en fysiologiskt FRISK hjärna-)
Här följer att stycke sant exempel på hur svensk sjukvård fungerar idag:
I två års tid går hon från den ena läkaren till den andra, till vårdcentraler och sjukhus, både privata och offentliga alternativ. Hon har yrsel och känner inte riktigt igen sig själv, hon har blivit lättirriterad, lite glömsk och vimsig. Ibland får hon en pulserande huvudvärk och hon har haft några minnesluckor...
De knackar på hennes patellarreflexer, lyser henne i ögonen, frågar sedan om hon äter ordentligt och säger att hon har nog spänningshuvudvärk...
Ett år senare börjar de tröttna på henne... "Herregud, varför fattar inte tösen att det inte är något fel på henne?" "Hypokondriker???" De frågar om hon sover ordentligt, ger henne någon insomningstablett och säger att hon lider nog av stress...
Nu mår hon illa, det känns som kuddar under fötterna och en arm domnar bort emellanåt. Den dagen hon inte kommer ur sängen ringer hennes mamma efter ambulans. Storgråtande och RÄDD blir hon inrullad på akuten och får svara på några hastiga frågor. Sedan blir hon lämnad ensam på en brits i cirka fjorton timmar, mamma måste åka hem - kommer tillbaka i morgon - och hon slumrar in en stund. Vaknar strax igen av att huvudet spränger, rummet snurrar och hon lutar sig fram och kräks på golvet i sjukhuskorridoren.
Men tänk att då, då kommer en sköterska och sen till och med en doktor. De kör in henne i ett rum och hon får berätta sin historia om hur dåligt hon mår och har mått i ett år... Doktorn lyssnar på henne. Han lyssnar och ställer sin diagnos (utan att bry sig om någon provtagning eller annan form av undersökning). "Flickan har panikångest och borde fått rätt behandling för länge sedan" är hans professionella åsikt.
Hon blir hemskickad med ett par tabletter Oxascand och recept på Sertralin.
Nu hoppar vi ett halvt år fram i tiden... Ett halvår under vilket hon fortsatt sökt hjälp och vård flera gånger. Eftersom diagnosen PANIKÅNGEST nu redan är klar, finns det ingen som bryr sig om att göra några ytterligare tester...
"Alla symptom kan ju förklaras som psykosomatiska och - HERREGUD - inte behöver man väl röntga en sådan UNG människa?!"
Nu börjar den svenska sjukvården tröttna på vår flicka... Hon ger sig ju inte, fortsätter att påstå att hon MÅR DÅLIGT, trots att all tänkbar expertis intygar det motsatta.
"Herrejävlar, vilken BESVÄRLIG patient... Vi kan inte ha henne rännandes här mer, så vad skall vi göra..? Jo, vi stoppar in henne på PSYKET!"
Hon mår faktiskt bättre på avdelningen. Hon får en massa starka piller och tabletter och hon sover bort det mesta av tiden och illamåendet. Yrseln är inte så farlig när hon ligger ned, och huvudvärken har blivit så konstant att hon numera knappt bryr sig om den.
På den tredje dagen vaknar hon till ett mörker. Allt är svart och hon kvider fram sin rädsla. Mentalskötarna kommer inklampandes och sedan hämtar de en läkare. Han lyser henne i ögonen - men det märker hon inte - och sedan går allting med en rasande fart...
Hon susar fram genom kulvertar, upp i någon hiss och in i en stor apparat... Inget av detta kan hon se. Hon kan höra, men inte förstå, vad som sägs runtomkring henne.
Röntgenläkaren granskar CT-bilderna, rynkar pannan och ringer på en specialist.
Jourhavande neurolog tar över, tittar och hummar. Aldrig har han sett så många hjärnmetastaser i ett och samma huvud.. och så stora... "...humm, humm, långt gånget..."
Han samlar ihop sig, knäpper rocken, och går in till en nittonårig flicka för att berätta att hon har en vecka, som högst, kvar att leva!
(-Bilden föreställer en fysiologiskt FRISK hjärna-)
Här följer att stycke sant exempel på hur svensk sjukvård fungerar idag:
I två års tid går hon från den ena läkaren till den andra, till vårdcentraler och sjukhus, både privata och offentliga alternativ. Hon har yrsel och känner inte riktigt igen sig själv, hon har blivit lättirriterad, lite glömsk och vimsig. Ibland får hon en pulserande huvudvärk och hon har haft några minnesluckor...
De knackar på hennes patellarreflexer, lyser henne i ögonen, frågar sedan om hon äter ordentligt och säger att hon har nog spänningshuvudvärk...
Ett år senare börjar de tröttna på henne... "Herregud, varför fattar inte tösen att det inte är något fel på henne?" "Hypokondriker???" De frågar om hon sover ordentligt, ger henne någon insomningstablett och säger att hon lider nog av stress...
Nu mår hon illa, det känns som kuddar under fötterna och en arm domnar bort emellanåt. Den dagen hon inte kommer ur sängen ringer hennes mamma efter ambulans. Storgråtande och RÄDD blir hon inrullad på akuten och får svara på några hastiga frågor. Sedan blir hon lämnad ensam på en brits i cirka fjorton timmar, mamma måste åka hem - kommer tillbaka i morgon - och hon slumrar in en stund. Vaknar strax igen av att huvudet spränger, rummet snurrar och hon lutar sig fram och kräks på golvet i sjukhuskorridoren.
Men tänk att då, då kommer en sköterska och sen till och med en doktor. De kör in henne i ett rum och hon får berätta sin historia om hur dåligt hon mår och har mått i ett år... Doktorn lyssnar på henne. Han lyssnar och ställer sin diagnos (utan att bry sig om någon provtagning eller annan form av undersökning). "Flickan har panikångest och borde fått rätt behandling för länge sedan" är hans professionella åsikt.
Hon blir hemskickad med ett par tabletter Oxascand och recept på Sertralin.
Nu hoppar vi ett halvt år fram i tiden... Ett halvår under vilket hon fortsatt sökt hjälp och vård flera gånger. Eftersom diagnosen PANIKÅNGEST nu redan är klar, finns det ingen som bryr sig om att göra några ytterligare tester...
"Alla symptom kan ju förklaras som psykosomatiska och - HERREGUD - inte behöver man väl röntga en sådan UNG människa?!"
Nu börjar den svenska sjukvården tröttna på vår flicka... Hon ger sig ju inte, fortsätter att påstå att hon MÅR DÅLIGT, trots att all tänkbar expertis intygar det motsatta.
"Herrejävlar, vilken BESVÄRLIG patient... Vi kan inte ha henne rännandes här mer, så vad skall vi göra..? Jo, vi stoppar in henne på PSYKET!"
Hon mår faktiskt bättre på avdelningen. Hon får en massa starka piller och tabletter och hon sover bort det mesta av tiden och illamåendet. Yrseln är inte så farlig när hon ligger ned, och huvudvärken har blivit så konstant att hon numera knappt bryr sig om den.
På den tredje dagen vaknar hon till ett mörker. Allt är svart och hon kvider fram sin rädsla. Mentalskötarna kommer inklampandes och sedan hämtar de en läkare. Han lyser henne i ögonen - men det märker hon inte - och sedan går allting med en rasande fart...
Hon susar fram genom kulvertar, upp i någon hiss och in i en stor apparat... Inget av detta kan hon se. Hon kan höra, men inte förstå, vad som sägs runtomkring henne.
Röntgenläkaren granskar CT-bilderna, rynkar pannan och ringer på en specialist.
Jourhavande neurolog tar över, tittar och hummar. Aldrig har han sett så många hjärnmetastaser i ett och samma huvud.. och så stora... "...humm, humm, långt gånget..."
Han samlar ihop sig, knäpper rocken, och går in till en nittonårig flicka för att berätta att hon har en vecka, som högst, kvar att leva!
GUBBFAN!
-eller när jag kanske hade nytta av truten min-
I går kväll var vi på kurs med jobbet (därav inget inlägg i den här bloggisen). Det handlade om nya ekonomiska ersättningssystem, IT-kataloger, persondatalagen och andra migrän- framkallande små matnyttigheter. MEN - vi fick även lära oss "hur man skapar en person" (yeeaahoo - snacka om att känna sig som en gud!!!) och vart här i världen (läs VG-region) man kan skapa- eller skicka densamme.
Som vanligt kunde jag inte hålla min fula men snygga trut i schack, utan började genast spåna på vem jag skulle vilja skicka till Limbo... (en viss GUBBFAN)... och detta trots att bossan satt på stolen bredvid och kunde höra alltihop.
Haha! Det finns nämligen en komplett bindgalen gubbe på min arbetsplats, med håret på ända och diverse otidigheter strömmandes ur käften trakasserar han oss andra i tid och otid...
Eftersom jag avskyr hans beteende, förtalet han sprider och alla de intriger han försöker skapa, vill jag absolut inte bete mig lika illa själv. Så därför tog jag nu på eftermiddagen hatten i vacker hand och gick in i chefens högkvarter och bad uttryckligen om ursäkt för mitt fula beteende under gårdagskvällen.
Jag sade som det var, att han trakasserar folk, ritar nidbilder av sina kollegor m.m. och att jag nu inte kände mig mycket bättre själv eftersom jag i min tur "snackat skit" om honom...
Detta utmynnade faktiskt i något utomordentligt bra... chefen tackade för upplysningen och bad mig omgående leverera dessa nidbilder vidare till henne för en påtitt... Har vi tur så blir vi alltså av med GUBBFAN och om inte, så lär han väl ändå få sig en knäpp på näsan!!!
Fler fula gubbar
Tyvärr finns det fler vidriga gubbar här i världen, och jag väljer återigen att avsluta med ett fall hämtat direkt ur verkligheten... Denna gång så uttalat groteskt att det inte behöver några längre utbroderingar om omständigheterna däromkring:
Med ett målmedvetet leende sätter han i kontakten i vägguttaget och ser
förväntansfullt på sin hustru. De är gifta sedan en lång tid tillbaka.
Med jämna och ojämna mellanrum brukar han binda fast- och våldta henne.
Med den här lödkolven...
Ha en trevlig fredag i morgon gott folk. /CathastroF
I går kväll var vi på kurs med jobbet (därav inget inlägg i den här bloggisen). Det handlade om nya ekonomiska ersättningssystem, IT-kataloger, persondatalagen och andra migrän- framkallande små matnyttigheter. MEN - vi fick även lära oss "hur man skapar en person" (yeeaahoo - snacka om att känna sig som en gud!!!) och vart här i världen (läs VG-region) man kan skapa- eller skicka densamme.
Som vanligt kunde jag inte hålla min fula men snygga trut i schack, utan började genast spåna på vem jag skulle vilja skicka till Limbo... (en viss GUBBFAN)... och detta trots att bossan satt på stolen bredvid och kunde höra alltihop.
Haha! Det finns nämligen en komplett bindgalen gubbe på min arbetsplats, med håret på ända och diverse otidigheter strömmandes ur käften trakasserar han oss andra i tid och otid...
Eftersom jag avskyr hans beteende, förtalet han sprider och alla de intriger han försöker skapa, vill jag absolut inte bete mig lika illa själv. Så därför tog jag nu på eftermiddagen hatten i vacker hand och gick in i chefens högkvarter och bad uttryckligen om ursäkt för mitt fula beteende under gårdagskvällen.
Jag sade som det var, att han trakasserar folk, ritar nidbilder av sina kollegor m.m. och att jag nu inte kände mig mycket bättre själv eftersom jag i min tur "snackat skit" om honom...
Detta utmynnade faktiskt i något utomordentligt bra... chefen tackade för upplysningen och bad mig omgående leverera dessa nidbilder vidare till henne för en påtitt... Har vi tur så blir vi alltså av med GUBBFAN och om inte, så lär han väl ändå få sig en knäpp på näsan!!!
Fler fula gubbar
Tyvärr finns det fler vidriga gubbar här i världen, och jag väljer återigen att avsluta med ett fall hämtat direkt ur verkligheten... Denna gång så uttalat groteskt att det inte behöver några längre utbroderingar om omständigheterna däromkring:
Med ett målmedvetet leende sätter han i kontakten i vägguttaget och ser
förväntansfullt på sin hustru. De är gifta sedan en lång tid tillbaka.
Med jämna och ojämna mellanrum brukar han binda fast- och våldta henne.
Med den här lödkolven...
Ha en trevlig fredag i morgon gott folk. /CathastroF
Avgasinhalation II
När jag kom hem från arbetet idag hade de fem döda näbbmössen utökats till drygt det dubbla antalet. Knivigt, eftersom jag hade svårt att se vart jag satte fötterna i mörkret. Regnet hade dessutom börjat omvandla de äldsta små kadavren till en slemmig, hal och hårig kleggmassa. Det skall bli synnerligen spännande att se hur det här experimentet slutar (=hur lång tid det tar tills någon tar sig i kragen och hivar in dem i skogen och vem denne NÅGON kan tänkas vara)...
Så - äntligen - tillbaka till de SVARTA lungorna.
Anledningen till att jag tar upp detta ämne är faktiskt, tro't den som vill, den pågående hetsjakten på oss stackars äckliga små rökare som finns kvar här i världen. Så fort någon rynkar på näsan eller kommer med någon spydig kommentar om min cigarett har jag lust att blåsa personen i ansiktet och väsa: -Har du biil? Men jag törs ju inte...
Visst det är farligt att röka, och passiv rökning är inte bra, men det är inte alls jämförbart med de äckliga avgaserna som jag - p a s s i v t - tvingas inhalera dagligen.
Kom nu inte med någon lam kommentar om "blyfritt", bjäbb, bjäbb, "katalysator" eller annat, för dessa skitbilar sprutar ut bensen i luften och bensen är etter värre för oss som vill fortsätta kunna tänka... Bensen smälter nämligen hjärnceller, förvandlar dem till en rinnande, klibbig massa (som kanske eller kanske inte liknar slemgröten av gamla ruttna möss på min trappa). ...
...och JA - jag vet att cigarettrök också innehåller bensen, men mängden är inte jämförbar och denna inhalation har jag dessutom valt själv (den är inte passiv m.a.o).
Så mitt förslag är: Tutta eld på en bil (eller ännu hellre en bilist)! Eller förresten, rulla in dem i en bit dasspapper, tänd på och njut av ett gott bloss till kaffet...
Förmodligen stängs väl den här bloggen ned nu eller nå´t, pga "hets mot folkgrupp" (läs: bilister) så jag skyndar mig att ändra tillbaka till bil,- elda BARA bil - för en bil är väl inte ett stycke folk???
Nu kom jag på den piffiga idén att starta en FOLKGRUPP för rökare... gissa varför?
(och skriv nu in detta som en kommentar här nedan, snälla)
Sedan kommer väl alla andra motargument från Bekväma Bilister, såsom:
"Men, bjäbb, bjäbb, rökning är ju farligt på så många andra sätt... åderförkalkning, bjäbb, hjärtinfarkt, bjäbb, man kan få dålig kondition och bli TJOCK!" (ve och fasa)
Återigen vill jag påtala att jag vet om allt detta och inte alls vill förneka dessa medicinska aspekter (förutom det där med tjock då, haha), jag vill bara påtala att bilar är övermåttan hälsovådliga och att man inte skall kasta sten när man sitter i glashus (=bil).
Bilar är ju OCKSÅ farliga på så många andra sätt:
Ett barn står vid sidan av en garageuppfart. Det är ett litet barn på sådär två-tre år, en pojke.
Då säger det: -Tuut, tuut, tuut, piip, piip piip! och pojken tar ett steg bakåt för att bättre kunna se vad det är som låter så roligt...
Lastbilen har STORA däck - stora och B R E DA ! Den håller ingen hastighet, man kan nästan tro att den står still om det inte vore för ljudet som indikerar att den faktiskt backar. Och ja, den backar, de stora hjulen vältrar sig sakta, roterar bakåt, och klättrar upp över pojken, och det går så SAKTA, så sakta att smärtan måste vara obeskrivlig.
Pojken höll! Utanpå.
Det finns inte en skråma i hans mjuka skinn och han har inga sprickor, inga sår och inget synligt blod... Men han ser inte riktigt ut som han skall. Sover han? Han är så ...PLATT? Vad var det som hände?
Jo, skinnet höll men barriären i mellangärdet brast och allting pressades nedåt - plattades till och pressades ut. Ut genom anus. Där hänger det nu, som en säck från jultomten!
Vad är det här? Ett platt paket med lungor, en lever och ett tarmpaket... Var det inte ett barn?
Så - äntligen - tillbaka till de SVARTA lungorna.
Anledningen till att jag tar upp detta ämne är faktiskt, tro't den som vill, den pågående hetsjakten på oss stackars äckliga små rökare som finns kvar här i världen. Så fort någon rynkar på näsan eller kommer med någon spydig kommentar om min cigarett har jag lust att blåsa personen i ansiktet och väsa: -Har du biil? Men jag törs ju inte...
Visst det är farligt att röka, och passiv rökning är inte bra, men det är inte alls jämförbart med de äckliga avgaserna som jag - p a s s i v t - tvingas inhalera dagligen.
Kom nu inte med någon lam kommentar om "blyfritt", bjäbb, bjäbb, "katalysator" eller annat, för dessa skitbilar sprutar ut bensen i luften och bensen är etter värre för oss som vill fortsätta kunna tänka... Bensen smälter nämligen hjärnceller, förvandlar dem till en rinnande, klibbig massa (som kanske eller kanske inte liknar slemgröten av gamla ruttna möss på min trappa). ...
...och JA - jag vet att cigarettrök också innehåller bensen, men mängden är inte jämförbar och denna inhalation har jag dessutom valt själv (den är inte passiv m.a.o).
Så mitt förslag är: Tutta eld på en bil (eller ännu hellre en bilist)! Eller förresten, rulla in dem i en bit dasspapper, tänd på och njut av ett gott bloss till kaffet...
Förmodligen stängs väl den här bloggen ned nu eller nå´t, pga "hets mot folkgrupp" (läs: bilister) så jag skyndar mig att ändra tillbaka till bil,- elda BARA bil - för en bil är väl inte ett stycke folk???
Nu kom jag på den piffiga idén att starta en FOLKGRUPP för rökare... gissa varför?
(och skriv nu in detta som en kommentar här nedan, snälla)
Sedan kommer väl alla andra motargument från Bekväma Bilister, såsom:
"Men, bjäbb, bjäbb, rökning är ju farligt på så många andra sätt... åderförkalkning, bjäbb, hjärtinfarkt, bjäbb, man kan få dålig kondition och bli TJOCK!" (ve och fasa)
Återigen vill jag påtala att jag vet om allt detta och inte alls vill förneka dessa medicinska aspekter (förutom det där med tjock då, haha), jag vill bara påtala att bilar är övermåttan hälsovådliga och att man inte skall kasta sten när man sitter i glashus (=bil).
Bilar är ju OCKSÅ farliga på så många andra sätt:
Ett barn står vid sidan av en garageuppfart. Det är ett litet barn på sådär två-tre år, en pojke.
Då säger det: -Tuut, tuut, tuut, piip, piip piip! och pojken tar ett steg bakåt för att bättre kunna se vad det är som låter så roligt...
Lastbilen har STORA däck - stora och B R E DA ! Den håller ingen hastighet, man kan nästan tro att den står still om det inte vore för ljudet som indikerar att den faktiskt backar. Och ja, den backar, de stora hjulen vältrar sig sakta, roterar bakåt, och klättrar upp över pojken, och det går så SAKTA, så sakta att smärtan måste vara obeskrivlig.
Pojken höll! Utanpå.
Det finns inte en skråma i hans mjuka skinn och han har inga sprickor, inga sår och inget synligt blod... Men han ser inte riktigt ut som han skall. Sover han? Han är så ...PLATT? Vad var det som hände?
Jo, skinnet höll men barriären i mellangärdet brast och allting pressades nedåt - plattades till och pressades ut. Ut genom anus. Där hänger det nu, som en säck från jultomten!
Vad är det här? Ett platt paket med lungor, en lever och ett tarmpaket... Var det inte ett barn?
Ett förtydligande
Den här bloggen är inte till för att vara rolig, vilket jag just fick höra att den INTE är.
Däremot vill den uppmärksamma den verklighet som hela tiden finns runt omkring oss, en verklighet som många av oss inte vet så mycket om och som andra väljer att inte se...
Det kan handla om död, sjukdom och tragedier, vilka dagligen händer och som i bästa fall kan få oss att inse vad som VERKLIGEN betyder något här i livet.
Alla chockerande (och ibland morbida) inlägg som kan komma att nämnas här har sitt ursprung i verkligheten, modifierade för att inte kränka någons integritet och kanske teatraliserade för att bättre kunna få den uppmärksamhet som de förtjänar.
Ett exempel/ett stycke verklighet:
"Hon är åtta år och njuter av sitt livs första sommarlov. Inget kan förstöra glädjen denna gyllene förmiddag, inte ens humlan som har förirrat sig in i hennes rum.
I vanliga fall skulle hon ha ropat på mamma, för hon är ganska rädd för insekter och andra småkryp - i synnerhet för getingar, humlor och SPINDLAR - men, nu är hon STOR och har sommarlov och inte kan man vara en feg liten plutt då, inte...
Resolut öppnar hon fönstret och vågar, ja hon vågar verkligen, vifta ut humlan med hjälp av en gammal serietidning.
Exalterad och skakig, både av sin övervunna rädsla, stoltheten över att ha uträttat stordåd och känslan av "bråttom, bråttom" (så att inte humlan hinner in igen ), smäller hon så igen fönstret med en kraft utöver det vanliga.
-PANG, KRASCH!
Rutan går i bitar och en skärva stor som en handflata och vass som ett rakblad blixtrar som en projektil genom luften och finner sin väg.
Som en målstyrd missil landar den en tusendels sekund senare, gräver sig in i halsen på flickan och skär hennes halspulsåder mitt itu.
Blodet - och livet - sprutar ur flickan och landar på mattan, på stolen, på fönsterkarmen och långt uppåt väggarna..."
/Fortsätter en annan dag på ämnet avgasinhalation...
Däremot vill den uppmärksamma den verklighet som hela tiden finns runt omkring oss, en verklighet som många av oss inte vet så mycket om och som andra väljer att inte se...
Det kan handla om död, sjukdom och tragedier, vilka dagligen händer och som i bästa fall kan få oss att inse vad som VERKLIGEN betyder något här i livet.
Alla chockerande (och ibland morbida) inlägg som kan komma att nämnas här har sitt ursprung i verkligheten, modifierade för att inte kränka någons integritet och kanske teatraliserade för att bättre kunna få den uppmärksamhet som de förtjänar.
Ett exempel/ett stycke verklighet:
"Hon är åtta år och njuter av sitt livs första sommarlov. Inget kan förstöra glädjen denna gyllene förmiddag, inte ens humlan som har förirrat sig in i hennes rum.
I vanliga fall skulle hon ha ropat på mamma, för hon är ganska rädd för insekter och andra småkryp - i synnerhet för getingar, humlor och SPINDLAR - men, nu är hon STOR och har sommarlov och inte kan man vara en feg liten plutt då, inte...
Resolut öppnar hon fönstret och vågar, ja hon vågar verkligen, vifta ut humlan med hjälp av en gammal serietidning.
Exalterad och skakig, både av sin övervunna rädsla, stoltheten över att ha uträttat stordåd och känslan av "bråttom, bråttom" (så att inte humlan hinner in igen ), smäller hon så igen fönstret med en kraft utöver det vanliga.
-PANG, KRASCH!
Rutan går i bitar och en skärva stor som en handflata och vass som ett rakblad blixtrar som en projektil genom luften och finner sin väg.
Som en målstyrd missil landar den en tusendels sekund senare, gräver sig in i halsen på flickan och skär hennes halspulsåder mitt itu.
Blodet - och livet - sprutar ur flickan och landar på mattan, på stolen, på fönsterkarmen och långt uppåt väggarna..."
/Fortsätter en annan dag på ämnet avgasinhalation...
Avgasinhalation
Så. Börjar med att länka till de två enda bloggar jag tidigare strötittat i lite då och då.
http://alexandrawagner.blogg.se
och
http://litenlilith.blogg.se
Varför? Jo, för det kan vara intressant att se hur olika/lika livet ter sig för två jämngamla tjejer i olika delar av dagens Sverige. De är kusiner, natt och dag, en mörk, en ljus, den ena uppfylld av glädje, oro, fester, killar, mode och allt annat av det som hör åldern till, den andra uppslukad av det stora svarta hål som kallas borderline...
Jag lovar att det kan bli väldigt intressant att följa hur de båda lyckas gå vidare och starta sina respektive vuxenliv... allt kan hända!
Där kan även ni som är intresserade av trivialiteter läsa om sådant som "dagens outfit" etc. Sådant kommer ni aldrig att finna här, i min blogg (här outas inga fittor, nämligen, haha)
Så till mig själv; började dagen med att hitta fem regnvåta kadaver på cementbeläggningen utanför dörren... (skönt att slippa få in dem i varje fall) och har bestämt mig för att låta dem ligga - i AVSKRÄCKANDE syfte - gud nåde den musjäkel som vågar sig fram hädanefter.
Den inledningen får antas vara snygg, en smidig övergång från fem kadaver till två andra (imaginära) sådana.
Ja, för nu tänker jag naturligtvis skriva om kadaver, rökning, avgaser, cancer och andra styggelser...
Tänk dig nu att du står i en stor, kall sal. På två rostfria obduktionsbord ligger ett par människokadaver, ej alltför stadda i förruttnelse. Båda är (har varit) män, den ena i sin bästa ålder, 30-40 år och ickerökare. Han har bott hela sitt liv i Göteborg. På det andra bordet ligger en storrökare, en sliten gammal bonde som rökt sedan barndomen och knappt stuckit näsan inom stadsmiljö förutom för att sälja ost på någon marknad på 50-talet... Han blev nästan 90, rökningen till trots...
-VI SKÄR UPP DEM!!!
Man måste förstås plocka ut organen och lägga dem på dissektionsbordet men sedan SKÄR VI UPP även dessa för att kunna titta inuti.
Gissa vem som har svartast lungor???
Just det, haha, inte rökaren i varje fall...
[to be continued]
http://alexandrawagner.blogg.se
och
http://litenlilith.blogg.se
Varför? Jo, för det kan vara intressant att se hur olika/lika livet ter sig för två jämngamla tjejer i olika delar av dagens Sverige. De är kusiner, natt och dag, en mörk, en ljus, den ena uppfylld av glädje, oro, fester, killar, mode och allt annat av det som hör åldern till, den andra uppslukad av det stora svarta hål som kallas borderline...
Jag lovar att det kan bli väldigt intressant att följa hur de båda lyckas gå vidare och starta sina respektive vuxenliv... allt kan hända!
Där kan även ni som är intresserade av trivialiteter läsa om sådant som "dagens outfit" etc. Sådant kommer ni aldrig att finna här, i min blogg (här outas inga fittor, nämligen, haha)
Så till mig själv; började dagen med att hitta fem regnvåta kadaver på cementbeläggningen utanför dörren... (skönt att slippa få in dem i varje fall) och har bestämt mig för att låta dem ligga - i AVSKRÄCKANDE syfte - gud nåde den musjäkel som vågar sig fram hädanefter.
Den inledningen får antas vara snygg, en smidig övergång från fem kadaver till två andra (imaginära) sådana.
Ja, för nu tänker jag naturligtvis skriva om kadaver, rökning, avgaser, cancer och andra styggelser...
Tänk dig nu att du står i en stor, kall sal. På två rostfria obduktionsbord ligger ett par människokadaver, ej alltför stadda i förruttnelse. Båda är (har varit) män, den ena i sin bästa ålder, 30-40 år och ickerökare. Han har bott hela sitt liv i Göteborg. På det andra bordet ligger en storrökare, en sliten gammal bonde som rökt sedan barndomen och knappt stuckit näsan inom stadsmiljö förutom för att sälja ost på någon marknad på 50-talet... Han blev nästan 90, rökningen till trots...
-VI SKÄR UPP DEM!!!
Man måste förstås plocka ut organen och lägga dem på dissektionsbordet men sedan SKÄR VI UPP även dessa för att kunna titta inuti.
Gissa vem som har svartast lungor???
Just det, haha, inte rökaren i varje fall...
[to be continued]
Startar
Hejsan på er alla eventuella läsare!
Nu skall här bloggas och det kommer nog bli en riktigt rolig liten historia... Varför?
DÄRFÖR att jag själv knappt läst en blogg i hela mitt liv och inte har en aning om hur man gör,
men, jag kan ju inte fortsätta att sitta och spela Farmville flera timmar varje dag - för då blir jag IDIOT (och idioter har jag svårt för). Nu måste jag således hitta något bättre sätt att krydda tiden framför datorn med.
Vad är en blogg? En dagbok? Måste den ha ett tema?
I så fall skiter jag i det och skriver ändå precis vad som faller mig in. Människan är mångfacetterad och kan inte delas in i några fack, så om jag vill skriva om cancer så kommer jag att göra det och om jag vill skriva om blodpudding så gör jag det också... Haha...
Vi syns en annan dag!
Nu skall här bloggas och det kommer nog bli en riktigt rolig liten historia... Varför?
DÄRFÖR att jag själv knappt läst en blogg i hela mitt liv och inte har en aning om hur man gör,
men, jag kan ju inte fortsätta att sitta och spela Farmville flera timmar varje dag - för då blir jag IDIOT (och idioter har jag svårt för). Nu måste jag således hitta något bättre sätt att krydda tiden framför datorn med.
Vad är en blogg? En dagbok? Måste den ha ett tema?
I så fall skiter jag i det och skriver ändå precis vad som faller mig in. Människan är mångfacetterad och kan inte delas in i några fack, så om jag vill skriva om cancer så kommer jag att göra det och om jag vill skriva om blodpudding så gör jag det också... Haha...
Vi syns en annan dag!
