Röta & Maskar
En kväll efter jobbet fick jag lite lust att gosa lite grand med min käre lille man!
Ni vet sådant där trams som att nypa i kinden eller klappa på örat eller .... äh, strunt samma, jag minns inte riktigt alla detaljer längre...
Vad jag däremot mycket väl minns, är vad jag fann bakom hans ena öra, liksom inslingrad i håret och lite gosigt klibbig så där...
Gissa vad?
Jo, en LIKMASK!!!
Urrk! Jag väntar fortfarande på den dag han har en i kalsongerna, i näsan eller på något annat obscent ställe...
Hur kom sig nu detta och vart tog den vägen?
Jo, det var så enkelt att det hade hittats en man i soffa i en sommarstuga. Där hade han legat död i värmen i flera månader varmed en icke oansenlig mängd flugor kalasat och lagt ägg i hans lekamen. Han hade dessutom JÄST och svällt upp, så det enda som vittnade om några mänskliga drag var skägget som fanns på vad som en gång hade föreställt en haka (och inte ens skägget var lätt att se under den krälande gulvita massa som vid en närmare titt bestod av fluglarver)...
-På lite håll kunde det hela nog ha sett ut som en överjäst vetedeg beströdd med kokosflingor och med en del inslag av grön pistagekräm här och där... ett inte alltför osmakligt tankemotiv för kameran i min hjärna-
Fråga mig inte hur man lyckades få med alla maskarna under transporten till bårhuset. Några måste väl ändå ha trillat av under färden eller stannat kvar i den intefräscha soffan!?
För att kunna påbörja någon form av likibesiktning eller obduktion var man tvungen att först avlägsna likmaskarna. Man öste över dem med litermått till 25-liters hinkar och det gick åt MÅNGA hinkar... Jag tror (och nästan lovar) att den sammanlagda vikten av larverna var större än vad kroppen i sig vägde och då var detta ändå en ganska fet man!
Naturligtvis kasserades maskmassan i säckar märkta “HUMANBIOLOGISKT AVFALL” men eftersom de var så många hann en och annan liten listig jäkel rymma sin väg...
...ut genom ståldörrar och glasdörrar, upp genom trapphus och hissar och in i omklädningsrum och duschar, för att slutligen bestämma sig för att det var mysigast att slå sig ned bakom en viss persons öra... Sedan åkte den spårvagn hem till mig...!
SLUT - eller nej, visst tjyven- INTE slut, för vart tog den vägen?
-Inte sjutton vet jag, kanske han dog eller kanske han blev en fluga eller kanske han var en hon och startade en hel liten ny koloni av likmaskar eller kanske, kanske, bor han någonstans i min säng elller i min byrålåda?
Ni vet sådant där trams som att nypa i kinden eller klappa på örat eller .... äh, strunt samma, jag minns inte riktigt alla detaljer längre...
Vad jag däremot mycket väl minns, är vad jag fann bakom hans ena öra, liksom inslingrad i håret och lite gosigt klibbig så där...
Gissa vad?
Jo, en LIKMASK!!!
Urrk! Jag väntar fortfarande på den dag han har en i kalsongerna, i näsan eller på något annat obscent ställe...
Hur kom sig nu detta och vart tog den vägen?
Jo, det var så enkelt att det hade hittats en man i soffa i en sommarstuga. Där hade han legat död i värmen i flera månader varmed en icke oansenlig mängd flugor kalasat och lagt ägg i hans lekamen. Han hade dessutom JÄST och svällt upp, så det enda som vittnade om några mänskliga drag var skägget som fanns på vad som en gång hade föreställt en haka (och inte ens skägget var lätt att se under den krälande gulvita massa som vid en närmare titt bestod av fluglarver)...
-På lite håll kunde det hela nog ha sett ut som en överjäst vetedeg beströdd med kokosflingor och med en del inslag av grön pistagekräm här och där... ett inte alltför osmakligt tankemotiv för kameran i min hjärna-
Fråga mig inte hur man lyckades få med alla maskarna under transporten till bårhuset. Några måste väl ändå ha trillat av under färden eller stannat kvar i den intefräscha soffan!?
För att kunna påbörja någon form av likibesiktning eller obduktion var man tvungen att först avlägsna likmaskarna. Man öste över dem med litermått till 25-liters hinkar och det gick åt MÅNGA hinkar... Jag tror (och nästan lovar) att den sammanlagda vikten av larverna var större än vad kroppen i sig vägde och då var detta ändå en ganska fet man!
Naturligtvis kasserades maskmassan i säckar märkta “HUMANBIOLOGISKT AVFALL” men eftersom de var så många hann en och annan liten listig jäkel rymma sin väg...
...ut genom ståldörrar och glasdörrar, upp genom trapphus och hissar och in i omklädningsrum och duschar, för att slutligen bestämma sig för att det var mysigast att slå sig ned bakom en viss persons öra... Sedan åkte den spårvagn hem till mig...!
SLUT - eller nej, visst tjyven- INTE slut, för vart tog den vägen?
-Inte sjutton vet jag, kanske han dog eller kanske han blev en fluga eller kanske han var en hon och startade en hel liten ny koloni av likmaskar eller kanske, kanske, bor han någonstans i min säng elller i min byrålåda?
Kommentarer
Postat av: Anonym
fy vaaa äckligt....är det sant !!
Postat av: Anonym
bläääääää!
Postat av: Anonym
Fläskefot
Postat av: Lilith
va äckligt
Postat av: cath
Äckligt??? Den var ju hur gullig som helst...!
Postat av: tessa
Här får du ännu en eftertraktad kommentar..eh vet inte riktigt vad jag ska säga om ditt inlägg..men tanken slog mig...att tur du inte hittade masken på dicken..det hade ju varit RIKTIGT jobbigt ;)
Trackback
