Censur?
Jag har haft den stora äran att få plocka bort mina senste inlägg, dvs alla från år 2010, eftersom jag fick ett mail som lyder:
Hahaha!!!
Det roliga i sammanhanget är att jag, när jag läste "du bör nog se över vad du publicerar", trodde att det rörde sig om känsliga saker som inälvor, lik och maskar, men NEJ! det rör sig om "uthängning av personen i fråga"...
Kan man inte få hänga "personen i fråga" istället???
Vad som är ÄNNU roligare är att "personen i fråga" inte mått ett dugg dåligt av att bete sig som han/hon/den/det gjort, men mår "VÄLDIGT VÄLDIGT DÅLIGT" av att läsa om det...
Hahaha, igen!!!
Jennys Hus
Jag har varit ledsen, jag har varit rädd, jag har varit arg, skräckslagen och ångestfylld, men igår kväll tog det slut. Jag blev bara tom.
Då tog jag min dyna och gick. Drog ner mössan över öronen och snubblade fram genom skogen.
Till Jennys hus.
När jag kom fram fylldes jag av ett stort lugn och kände mig tryggare än någonsin. Jag virade barnens picknickfilt runt fötterna och stoppade väskan under huvudet. Sedan stirrade jag ut i mörkret och väntade på sömnen. Jag ville domna bort...
Det var säkert tio minusgrader ute men jag frös faktiskt inte, förutom om de förbaskade fötterna. Inte nog med att jag skall dras med norra Europas fulaste fötter, de skall jävlas med mig också...
Smärtan blev outhärdlig att friden och tryggheten for ur mig, räckte lång näsa och försvann. Jag blev med ens klarvaken, byltade ihop min filt och dyna och haltade förnedrat men tappert hem igen.
Nåja, allting som inte dödar en lär man ju bli starkare utav, och det finns alltid någon som har det värre, SÅ MYCKET VÄRRE!!!
Dessutom så slog det mig nu; jag skall be Jenny om hjälp!
Jag brukar alltid vända mig till min farfar när jag har det svårt, lider kval och allt vad det annars kallas, men nu tror jag Jenny är den som bäst vet på råd. Älskade Jenny!
Jag är inte knasig, jag talar med de döda och ibland svarar de mig... andra gånger känner jag bara deras värme och kärlek och att de finns där för mig, värmer mig, stärker mig och VÄNTAR PÅ MIG!
Jag kommer. Tids nog. Har lite att utföra först bara..
Till en Flicka
Älskade Flicka!
Du vill så gärna må bra och vara trygg. Du drömmer om ett fint städat hem där du kan gå och pyssla och göra det mysigt. Du önskar dig en baby och att leva lyckligt med en man (=NN) som älskar dig.
Flicka! Allt detta kan du få!
Ja, allt detta kommer du att få..
MEN... INTE MED NN!!!
NN kommer aldrig ge upp sitt liv med att hysa efterlysta tonårsflickor, vilket han ser som sin livsuppgift. Han älskar inte heller dig mer än någon annan av dessa små tjejer, utan han har bara lyckats få mer makt över dig.
Han njuter av makt och av att alla småtjejer tycker att han är klok och intelligent. Ingen vuxen person tycker så, för vi har lärt oss att genomskåda hans skryt och ser att han är en stackare som på sitt sätt är lika beroende av er småtjejer som ni är av honom.
Dessutom skryter han öppet om hur många sextonåringar han har "satt på"!
Om du blir gravid kommer han ändå inte låta bli att andra bor hos er samtidigt, och barnet kommer att tas ifrån dig pga detta. Tänk på det! Ett barn får inte växa upp bland efterlysta små knarkflickor och en gammal pedofilgubbe, hur bra du sedan än försöker påstå att han är.
Dessutom gör han din sjukdom värre och du kan aldrig bli frisk tillsammans med honom.
Jag säger inte nödvändigtvis att det är hans fel eller ditt eller ens sjukdomens fel, det är bara saker som gör att din sjukdom förvärras av någon anledning.
Jag kommer aldrig att be dig välja mellan honom och mig eller något sådant, för det DU måste göra nu är att VÄLJA mellan honom och dig själv!!!
Du skall älska dig själv så mycket att du ger dig en chans att bli frisk och må bra.
Vi kan ta socialen till hjälp så att du får en egen bostad. Till att börja med kan du bo där med din älskade katt och koncentrera dig på att hitta dig själv, älska dig själv och bli så frisk som möjligt.
JAG skall alltid hjälpa dig!!!
När du sedan mår bra och är STARK, så stark i dig själv, är det dags för dig att dela med dig av denna underbara Flicka till någon annan människa, att skaffa familj och det barn du så hett efterlängtar.
Det barnet får världens bästa mamma!
KRAMAR!
POLISANMÄLAN!
Jag önskar härmed göra en anmälan mot person NN i Göteborg p.g.a. mordhot och andra hot.
Denne NN är tillsammans med min 18-åriga dotter och hon bor till största delen hos honom även om hon är skriven hemma fortfarande.
I lördags 091212 fick jag via ett e-post meddelande reda på att nämnde NN förnedrar och eventuellt misshandlar min dotter. Jag ringde genast upp min dotter och bad henne komma hem och sade även att jag annars skulle ringa polisen och socialen. Hon svarade att jag inte skall lägga mig i hennes liv och att hon klarar sig bra själv.
Söndag 091213 runt kl 20.00 ringer NN mig och påstår att min dotter har gjort ett självmordsförsök och att detta är mitt fel. Jag ber honom ringa en ambulans, men då säger han att hon inte är så dålig att detta behövs .
Han säger ordagrant:
"Nästa gång jag får en chans att lägga händerna på dig skall jag
TRASA SÖNDER DIG!"
Sedan ber han mig ta mitt ansvar som mamma och ta hand om min dotter och säger att om jag hade brytt mig det minsta om henne hade jag redan åkt dit i en taxi och hämtat henne.
Jag ber honom sätta henne i en taxi hem och att jag skall betala denna vid ankomst. Detta eftersom jag inte törs åka dit och hämta henne eftersom han hotat mig. Jag ber även att få tala med henne i telefon.
Då får jag höra att hon inte kan prata för att hon ligger medvetslös inlåst på toaletten.
Jag lägger på luren och ringer 112 och ber om både ambulans och polis.
Nu på natten mellan söndag och måndag har jag mottagit SMS från NN där det bl. a .står:
"Jag fick två timmar på stationen p.g.a. det du sagt."
"TRO MIG ATT SKA JAG FÖRSTÖRA EN PERSON SÅ ÄR DU DEN FÖRSTA JAG TÄNKER PÅ"
(Han har även kommit med andra hot om att "splittra familjen" och se till att jag får polisen efter mig m.m.)
Out of Air
Jag tycker om att skriva och jag tycker ännu mer om att läsa. Har läst flytande sedan tre års ålder och det jag främst fastnar för är när den första meningen
(i en ny bok eller artikel) verkligen är så rätt, så vacker eller bara så bra formulerad..
Den säger mig nästan alltid med en gång hur helhetsintrycket av läsupplevelsen kommer att bli (för mig)!
Jag formligen älskar författare som använder språket som ett konstnärligt redskap och jag vill också måla tavlor med ord...
Den mening som jag har ringandes i mitt huvud just för tillfället är den som inleder ledmotivet till TV-serien True Blood (för ovanlighetens skull alltså orden från en sångtext och inte från en bok).
Den är bara så bra, denna korta och enkla mening:
"WHEN YOU CAME IN THE AIR WENT OUT".
Genialiskt, och det får mig osökt att komma att tänka på....
....PNEUMOTHORAX!!!
Första gången jag såg in i en punkterad lunga var det dock inte en kniv som trängt in utan en gevärskula. Det råkade samtidigt vara första gången jag såg en rättsmedicinsk obduktion, vilket skulle visa sig skilja sig en hel del från de vanliga kliniska obduktioner som utförs på sjukhus av patologer.
Ärendet var tragiskt (och jag återkommer förmodligen till det senare) och hemskt, men det som fick mig att känna mest obehag, fick världen att svaja omkring mig och även ingav mig starka känslor av overklighet, var varken kroppen som låg vidöppen på bordet eller den skäggige kriminalteknikern som stod bredvid med benen brett isär och armarna i kors....
...nej, nej, inte det... utan det var helt enkelt känslan av att stå i ett storkök som totalt lyckades få mig ur gängorna.
Där stod nämligen ett par assistenter iklädda vita plastförkläden, gula ordinära diskhandskar och uppsatt hår med någon form av hårnät runt och slevade för glatta livet.
Det var helt bisarrt och jag glömmer det aldrig!
De såg ut som vilka jäkla bambatanter som helst, och utrustningen de hade till handa var på intet sätt medicinteknisk, steril eller på annat sätt sjukhuslik.
Den bestod nämligen av en soppslev, ett litermått och ett färgglatt durkslag av samma sort som förekommer i 95% av de svenska hushållen.
Med nämnda soppslev öste man över litervis med blod ur den punkterade lungan till litermåttet. När litermåttet var rågat höll man så durkslaget över slasken och tömde över innehållet i detta.
Och så höll man på tills dess att bytet - gevärskulan - var fångat i sin håv.
Kroppen i sig såg dessutom ut som ett mellanting av en rensad fisk och ett stort stycke högrev.
Jag tror minsann bara det var den stora burken med Piffi Allkrydda som saknades för att illusionen skulle ha varit fullbordat:
"Nej minsann, här ligger ingen småbarnsmamma mördad och uppfläkt, tro inte det för allt i världen, här lagar vi bara god och fluffig mat av de bästa råvaror som tänkas kan! Varsågod att se på (och kanske provsmaka en bit???)"
Trötma!!!
Om det skulle vara så att någon tycker att det har varit ovanligt dött [haha] i den här bloggen på sistone, så beror det bara på att jag ägnat tiden åt att SOVA istället för att skriva.
Två dagar i sträck har jag nu däckat så fort jag kommit hem från jobbet (runt 18-tiden, alltså) och sedan legat och snusat och dreglat med kläderna på... Vaknat till runt midnatt bara för att proppa i mig en massa sötsaker och min medicin och sedan stapplat in och lagt mig - PÅ RIKTIGT- igen!
Sedan snoozat (stavas det så?) i mer än en halvtimme på morgonen och trots sju koppar kaffe lyckats med konststycket att tappa huvudet på tangentbordet på jobbet... tror TRÖTT bara är förnamnet...
Nåja, den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge..?
God kväll (eller natt)!
Till Dig
Sialolithiasis?
Här sitter jag och mår lite illa i magen. Detta på grund av att jag äter Amoxicillin och skall fortsätta göra så i en vecka till. Men jag måste ändå upplysa om att jag sällan blivit så glad av att få en burk antibiotika....
Jag har nämligen inte mått riktigt bra de senaste månaderna. Haft feber på nätterna, vänstersidig huvudvärk (som jag ibland trott vara migrän) och lågt Hb som inte kunnat förklaras med brist på vare sig järn eller vitamin B12.
Mina kära läkare på jobbet trodde att jag kanske hade något virus som låg och lurade i kroppen och jag har även varit och röntgat bihålorna, men de var alldeles tomma och fina.
Så en kväll när jag borstade tänderna fick jag något hårt i munnen. Trodde det var någon form av matrest som suttit fast i en tand. Sedan sade det "kluck" och "plupp" och så - "splasch" - forsade det fram en ganska stor mängd blodtillblandat pus ur munnen på mig...
ÄCKLIG GEGGAMOJJA!
Sörjan smakade apa och dessvärre hade jag ingen kamera med mig in på toan, annars hade jag tagit kort på skiten där den låg och sprattlade vred sig i handfatet... Det hade förmodligen blivit den äckligaste bilden i hela den här bloggen...
Men tyvärr så hade jag ju inte kameran till handa och innan jag hunnit hämta densamma hade puset hunnit ringla sig ned i avloppet.
På natten fick jag feber och då menar jag F-E-B-E-R, som i jättehög feber och frossa, och eftersom jag trodde mig ha en infektion i tandköttet ringde jag tandläkaren omgående.
Tog mig sedan till jobbet och bad doktorn om penicillin, ny tyckte jag nämligen att jag var SÅ FÖRSKRÄCKLIGT SJUK att jag uppenbarligen skulle hinna dö innan jag hann fram till någon tandläkare och att jag måste ha HJÄLP OMEDELBART!
(-ni vet väl att tandbakterier som kommer ut i blodsystemet gärna slår sig ned i hjärtklaffarna och visst var det väl ändå så att jag började få lite ont i hjärtat???)
Så tittade doktorn från Tusen och en natt i munnen på mig och - DRA PÅ TRISSOR - infektionen/varbölden satt inte alls i tandköttet utan i spottkörteln!!!
(=den där som blir tjock som en boll när man får påssjuka)
Doktoren lyste med en lampa och visade mig i spegeln och det såg ut ungefär så här:
ÄÄÄCCCKKKLLLIIIGGGTTT !!!
ÄCKLIGT!
Och ont som satan gör det, jag kan knappt äta och heller inte prata (och det sistnämnda är väl ända ganska skönt, kan jag tänka mig många som tycker, hehe..?)
Nu har jag hört att någon undrar hur det går till att få en sådan här Purulent Parotit!?
Vet inte, men misstänker att den hårda lilla "matresten" i själva verket var en spottsten (=sialolithiasis) och att denna suttit länge och täppt till öppningen till min spottkörtel.
Förmodligen har det sedan suttit någon liten pillemarisk streptokock därinne som fått för sig att börja dela- och föröka sig...
FAKTA: Spottstenar är ungefär som en njurstenar fast mindre och skall göra DJÄVULSKT ont. De består av de salter som finns i saliven och förekommer oftast sublingualt och inte i parotiskörtlarna).
Nu skall jag ta en tablett och gå och lägga ned min svullna kind på kudden!
GODNATT, sötnosar!
Brasklapp!
Såg på Aftonbladets modesidor häromdagen att nu skall VUXNA MÄNNISKOR ha haklapp.
Då handlar det inte om människor med svåra neurologiska sjukdomar eller andra handikapp, utan (naturligtvis, som vanligt) om modefjollor och andra trendoffer...
Exakt samma människor som om bara några år kommer att sitta och förfasa sig över detsamma, genom att säga något i stil med: "2009- Usch, fatta att folk gick omkring och såg ut så där..!"
Artikeln sade sig handla om jättehalsband, och STORA halsband är väl helt ok, men detta:
....kallar jag inte för halsband, utan för haklapp, brasklapp, tvättlapp, böteslapp...
Så kan man ju nu undra vad detta lilla inlägg har i en blogg som säger sig handla om döden att göra???
Jo, det måste vara med här eftersom det helt enkelt är DÖDSFULT!!!
Röta & Maskar
Ni vet sådant där trams som att nypa i kinden eller klappa på örat eller .... äh, strunt samma, jag minns inte riktigt alla detaljer längre...
Vad jag däremot mycket väl minns, är vad jag fann bakom hans ena öra, liksom inslingrad i håret och lite gosigt klibbig så där...
Gissa vad?
Jo, en LIKMASK!!!
Urrk! Jag väntar fortfarande på den dag han har en i kalsongerna, i näsan eller på något annat obscent ställe...
Hur kom sig nu detta och vart tog den vägen?
Jo, det var så enkelt att det hade hittats en man i soffa i en sommarstuga. Där hade han legat död i värmen i flera månader varmed en icke oansenlig mängd flugor kalasat och lagt ägg i hans lekamen. Han hade dessutom JÄST och svällt upp, så det enda som vittnade om några mänskliga drag var skägget som fanns på vad som en gång hade föreställt en haka (och inte ens skägget var lätt att se under den krälande gulvita massa som vid en närmare titt bestod av fluglarver)...
-På lite håll kunde det hela nog ha sett ut som en överjäst vetedeg beströdd med kokosflingor och med en del inslag av grön pistagekräm här och där... ett inte alltför osmakligt tankemotiv för kameran i min hjärna-
Fråga mig inte hur man lyckades få med alla maskarna under transporten till bårhuset. Några måste väl ändå ha trillat av under färden eller stannat kvar i den intefräscha soffan!?
För att kunna påbörja någon form av likibesiktning eller obduktion var man tvungen att först avlägsna likmaskarna. Man öste över dem med litermått till 25-liters hinkar och det gick åt MÅNGA hinkar... Jag tror (och nästan lovar) att den sammanlagda vikten av larverna var större än vad kroppen i sig vägde och då var detta ändå en ganska fet man!
Naturligtvis kasserades maskmassan i säckar märkta “HUMANBIOLOGISKT AVFALL” men eftersom de var så många hann en och annan liten listig jäkel rymma sin väg...
...ut genom ståldörrar och glasdörrar, upp genom trapphus och hissar och in i omklädningsrum och duschar, för att slutligen bestämma sig för att det var mysigast att slå sig ned bakom en viss persons öra... Sedan åkte den spårvagn hem till mig...!
SLUT - eller nej, visst tjyven- INTE slut, för vart tog den vägen?
-Inte sjutton vet jag, kanske han dog eller kanske han blev en fluga eller kanske han var en hon och startade en hel liten ny koloni av likmaskar eller kanske, kanske, bor han någonstans i min säng elller i min byrålåda?
Var är JENNY?
Var är Jenny?
Tror du att du vet var Jenny är??? Tror du att det är här hon ligger begravd?
Då tror du FEL!
För jag har begravt Jenny. Längst in i mitt hjärta... Där finns ingen död.
Hon lever där inne för evigt, ung och leende, och ingen ondska i världen kan längre nå henne.
Det gör ONT att ha henne där... det tänjer och hotar att brista...
Men jag håller ihop mitt hjärta, låter henne sjunga och dansa... Ingen smärta i världen kan få mig att överge Jenny.
Hon växer, får näring av mina tårar, och en dag kommer jag göra henne sällskap på tårarnas hav, och segla för evigt med Jenny...
I min dotters hjärta!
/Cath 091125
Svininfluensan - Bantningstips!
Hitvarning!
Nu kommer mitt första inlägg som bara måste vara "helt rätt" i bloggvärlden:
1. Det är kort!
2. Det handlar om sådant där som trendiga små bloggerskor gillar!!!
Jag lanserar härmed en ny _____________ BANTNINGSMETOD.
...som är hur lätt som helst att lyckas med och som inte heller kräver några som helst ansträngningar förutom att DU skippar vaccinet mot svininfluensa...
Ja, den är helt enkelt SVINBRA!!!
Testperson 1- före!
Testperson 1- efter!
Datan som ligger bakom mina forskningresultat presenteras här nedan:
Testperson 1 (=hemlig):
*Tog vaccin mot svininfluensa men blev SJUK ändå!!!
*Fick med blodprov bekräftat att hon verkligen hade det fruktade viruset influensa typ A(H1N1)
*Låg i sängen i tre veckor (ingen motion) och åt gräddglass och annat "förbjudet"
*Frisknade till tre veckor senare och 10 kg lättare.
Testperson 2 (=undertecknad)
*Var sjuk i bara fem dagar
*Fick aldrig bekräftat att det verkligen var svininfluensa, men sannolikheten är STOR!
*Smaskade dagligen på Findus frysta wienerbröd direkt från påsen via mikron , 10 åt gången.
*Frisknade till och tappade byxorna (4 kg puts väck).
Så var det slut för idag!
(-Seså flickor; schas, med er! Ut och bli smittade nu!)
Den Tyska Bacillen
Varför bacill?
Jo, enligt min mening har inte alla människor LIKA VÄRDE. Man kan faktiskt förlora sitt människovärde, och i detta fall återstår då inget annat än en patologisk jävla mikrob!!!
Något sjukt!
Jag tänker heller inte ge mig in i någon diskussion om varför jag förespråkar dödsstraff och i detta fall är det inte heller relevant. Ibland är inte ens döden straff nog...
Så till själva sammanträffandet:
Just när jag sitter och tänker och grubblar på allt detta, får jag ett mail i min inkorg. Mailet lyder (förkortat) som följer:
"Sajt vägrar ta bort obduktionsbilder . Obduktionsbilder på de mördade Arbogabarnen ligger ute på nätet. Nu kräver deras pappa att bilderna ska bort. Men sajten vägrar. Polisens förundersökning om Arbogamorden finns på fildelningssajten The Pirate Bay. Därmed kan alla se bilderna på de två mördade barnen. Pappan Nicklas Jangestig säger: Det handlar om bilder på mina sönderslagna barn. Själva förundersökningen kan vara kvar, men vi vill att de tar bort eller svartlägger bilderna. "
Sedan ombedes man skriva under och skicka in en protestlista om detta.
Jag har sett dessa bilder och jag tänker INTE skriva under!
Naturligtvis förstår jag pappan, och han skall självklart minnas sina barn varma, mjuka och levande och inte så som dessa bilder framställer dem.
Men vi andra?
Själv tror jag att det finns många som verkligen skulle behöva se dessa bilder för att på något plan kanske kunna förstå vidden av hur fruktansvärt detta brott verkligen var.
Vet du hur ett barnkranium krossat till flisor med en hammare ser ut?
Tänk på det, och kom sedan inte och påstå att Den Tyska Bacillen har något som helst av värde att tillföra mänskligheten.
Uppdatering
Texten känns förhoppningsvis inte så kompakt då...
Titta gärna igen!
Lördag
Jag är för övrigt ingen större vän av dikt, poem och prosa, men här är en liten vers som jag tycker mycket om:
En annan, ännu mindre, vers har jag en gång för länge sedan åstadkommit själv.
Tycker det är dags att damma av denna och nu tillägnar jag den till JENNY,
dotter av mitt hjärta om än inte av mitt blod:
Jenny, den vackraste av flickor, ligger nu kall och stel i jorden. Hon skrattar aldrig mer!
En mördare går därmed fri, för vad är det annat än MORD att ge piller till små flickor och låta dem ligga och dö, ensamma - långt bort från vänner och familj - i ett kalt litet rum på ett behandlingshem någonstans i Sverige?
Hatet till denne okände mördare ger mig kraft att leva med saknaden och sorgen.
Uppåt väggarna GALET
Medan gubbfan-polisen försökte uppehålla mig - genom att med armarna på ryggen tala allvarligt och visa hur VIKTIG han var - snokade mähä-polisen nyfiket runt med sina slemmiga blickar bland mina ägodelar. Misstänksamt sneglade hon på möbler, tavlor och annat och jag kunde riktigt se hur sugen hon blev på öppna alla dörrar, lådor och skåp...
DÖRR SKÅP MÄHÄ
Som ett brev på posten (-eehh?-) mottog jag några dagar senare ett telefonsamtal från en socialsekreterare. Hon bad försiktigt om lov att få komma och titta hur vi hade det här hemma i Villa Fridhem. Detta eftersom de fått in en anmälan från Polis Potatisgris att nämnda villa inte skulle vara någon vidare lämplig miljö för små barn att växa upp i!
Hon kom, hon såg och hon... SKRATTADE..!
Än roligare blev det hela när jag berättade att flertalet av de skumma saker som pryder vårt hem, är inhandlade i olika leksaksaffärer!
VARNING!!! Toys R Us säljer uppenbarligen den sortens leksaker som är ofarliga så länge de stannar i barns rum och leksaksbackar, men som kan bli totalt livsfarliga om de hängs upp på en köksvägg eller spikas fast i en dörrkarm...
Nå, för att ni andra nu skall slippa utsätta er för sådana risker, kan ni titta på lite bilder här istället. Nedan syns några fler exempel på hur jag inrett mitt hem med galna leksaker, istället för att bara ha vanliga tavlor på väggarna:
Arachnoidalcystan
Det är sagt att operationen skall ta runt elva timmar men, tänka sig, den är över redan efter sju och allt har gått BRA!
Det står i operationsberättelsen att: Hjärnan pulserar vackert!!!
Nej då, man kan inte klaga på den svenska sjukvården när det väl kommer till operationer, apparater och behandlingsmetoder, den STORA SVÅRIGHETEN är ju bara att få komma därhän (att bli trodd och få den hjälp man behöver).
Slutsats: Det är diagnostiseringen som brister!
Det började redan när det vackra lilla gossebarnet var i tre-fyraårssåldern. "ONT i pannan", sade han och lade isbitar på densamma. Många gånger har vi fått slänga all mat ur frysen, eftersom han, yr och smärtpåverkad, hämtat is men inte stängt frysskåpet ordentligt efter sig. Han orkade med långa dagar på dagis, men var alltid blek och kallsvettig när vi kom hem på kvällarna. Mycket is har det gått åt genom årens lopp.
Vi sökte flera gånger, eftersom så små barn inte skall ha huvudvärk, och de gånger han var som sämst åkte vi till akuten på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Huvudvärk och kräkningar, vi misstänkte hjärnhinneinflammation, men på sjukhuset sade de bara: "Han har ingen feber" och "Köp nässpray". Vi fick även höra sådant som "Höj huvudändan på hans säng".. . och andra luddiga små råd.
Så gick åren, år fyllda med isbitar, ONT I PANNAN, svettningar och olika besök på vårdcentraler, sjukhus och barnmedicinska mottagningar.
I lågstadiet började sonen även klaga över att "det snurrar". Värken i pannan blev värre och han tappade aptiten. "Mår illa, trött, ont i pannan..." och slutligen klarade han inte längre att ta sig till skolan. Det startades en ny utredning på Barnmedicin, denna gång för att skolsköterskan reagerat på att han vägde för lite, VÄLDIGT för LITE, och att han hade så mycket frånvaro från skolan. Han skulle nog behöva gå om ett år eller så...
Nu fick vi en bättre läkare, men hon fokuserade på hans mage (p.g.a. viktproblemen) och tyckte inte alls att någon skallröntgen skulle vara nödvändig. Eventuellt kunde vi dock få skriva en "huvudvärksdagbok", så skulle hon titta på denna senare.
Så kom den dagen han inte kunde stå på benen, han föll handlöst omkull - "huset snurrar" - och JAG, jag började bli riktigt förbannad!
Eftersom jag då arbetade på Onkologen så satte jag mig - på arbetstid - och skrev en egenremiss märkt BRÅDSKANDE som jag faxade till den barnneurologiska mottagningen . Fick svar i brevlådan ett par dagar senare - till Doktor Catharina - varmed man meddelade mig att min son, äntligen, efter sex års kamp, skulle få RÖNTGA HJÄRNAN!!!
Sedan gick allt med en hejdlös fart. Han hade en cysta stor som en tennisboll i bakhuvudet, där lillhjärnan borde ha suttit. Nu hade han balanspåverkan, synfältsbortfall och risk för bestående men...
Innan vi visste ordet av var han OPERERAD, och allt gick som sagt var bra...
MEN... nu kan man ju fråga sig varför han skulle behöva lida så svårt i sex års tid??? Och vad hade hänt om det inte varit en cysta, utan NÅGOT MALIGNT???
JÄVLA SKITSJUKVÅRD!!!
Jag råder alla som inte är nöjda eller känner sig tagna på allvar:
ANMÄL, ANMÄL, ANMÄL!!!
om svin och deras pengar
i Sverige, är samtliga män...
Som att det skulle vara så konstigt: Alla vet väl att män är svin???
En del av dem har till och med blivit nekade vård...
Som att det skulle vara så konstigt: Alla vet väl att det är kvinnor som
slavar inom vården, utbrända och med skrattretande dåliga löner.???
Vem f-n kan ta vettiga beslut under sådana omständigheter?
Finns det förresten något ont som inte för något gott med sig?
När männen är färre, kanske vi kvinnor kan få ta del av deras inkomster
och unna oss något här i världen?
Ordbajseri & annan skit
Svårt - för att inte säga omöjligt - för en sådan som mig, som spånar och spånar och trasslar in sig i diverse långa meningar utan punkt... SÅDANT som normalt folk uppenbarligen inte orkar läsa, haha.
Så jag blev nyfiken och var tvingen att titta efter vad det är för bloggar som har många läsare och hur dessa ser ut, vad de handlar om och så där...
Jojo, snygga är de ju (och det skulle ju min också kunna vara om jag hade någon tid att lägga på layout och design - skall förresten ägna en HEL semesterdag åt det någon gång framöver) men vad skriver de om..?
HJÄLP! Svaret är B - A - J - S !!!
Totalt oväsentlig skit om små pryttlar, mode, trender, klackarna på sina skor och om hur glada de blir när de speglar sig...
Varför drar detta så många läsare???
Någonstans anar jag mig ändå till svaret, lämna gärna en kommentar och rätta mig här nedan om jag har fel.
Svaret jag tror mig ha, stavas "o s ä k e r h e t".
Jag har ju, som tidigare sagt, inte själv läst några bloggar, men jag brukar köpa Aftonbladet och därmed ibland även deras fredagsbilaga och jag upphör aldrig att förvånas. Jag häpnar varje gång:
Vuxna människor som skriver till en tidning och frågar vilken jacka de skall köpa! Och en kvinna som säger sig älska sina snygga, och nästan oanvända, stövlar från förra året. Nu är hon oerhört ledsen för att hon MÅSTE SLÄNGA??? dessa och istället köpa den sort som anses heta den här säsongen... HJÄÄÄLP!!! igen!
Kanske är det då inte underligt att samma människor måste läsa i en modeblogg innan de väljer trosor på morgonen??? Än mer roligt blir det sedan, då de köper och klär på sig vilken skit som helst utan att förstå att de ser för jävliga ut... haha... det som passar en person är kanske inte lika snyggt på alla, även om det är trendigt, inne och modernt..?
Mitt tips till er alla är: Försök att tänka snyggt-fult istället för inne-ute, så blir det förmodligen mer rätt!
...och lita till dig själv, även en nyfödd bebis har ju förmågan att skilja fult från fint...
And that´s it, folks... då var det slut på den här dagens korta inlägg!
SJUK vård!
(-Bilden föreställer en fysiologiskt FRISK hjärna-)
Här följer att stycke sant exempel på hur svensk sjukvård fungerar idag:
I två års tid går hon från den ena läkaren till den andra, till vårdcentraler och sjukhus, både privata och offentliga alternativ. Hon har yrsel och känner inte riktigt igen sig själv, hon har blivit lättirriterad, lite glömsk och vimsig. Ibland får hon en pulserande huvudvärk och hon har haft några minnesluckor...
De knackar på hennes patellarreflexer, lyser henne i ögonen, frågar sedan om hon äter ordentligt och säger att hon har nog spänningshuvudvärk...
Ett år senare börjar de tröttna på henne... "Herregud, varför fattar inte tösen att det inte är något fel på henne?" "Hypokondriker???" De frågar om hon sover ordentligt, ger henne någon insomningstablett och säger att hon lider nog av stress...
Nu mår hon illa, det känns som kuddar under fötterna och en arm domnar bort emellanåt. Den dagen hon inte kommer ur sängen ringer hennes mamma efter ambulans. Storgråtande och RÄDD blir hon inrullad på akuten och får svara på några hastiga frågor. Sedan blir hon lämnad ensam på en brits i cirka fjorton timmar, mamma måste åka hem - kommer tillbaka i morgon - och hon slumrar in en stund. Vaknar strax igen av att huvudet spränger, rummet snurrar och hon lutar sig fram och kräks på golvet i sjukhuskorridoren.
Men tänk att då, då kommer en sköterska och sen till och med en doktor. De kör in henne i ett rum och hon får berätta sin historia om hur dåligt hon mår och har mått i ett år... Doktorn lyssnar på henne. Han lyssnar och ställer sin diagnos (utan att bry sig om någon provtagning eller annan form av undersökning). "Flickan har panikångest och borde fått rätt behandling för länge sedan" är hans professionella åsikt.
Hon blir hemskickad med ett par tabletter Oxascand och recept på Sertralin.
Nu hoppar vi ett halvt år fram i tiden... Ett halvår under vilket hon fortsatt sökt hjälp och vård flera gånger. Eftersom diagnosen PANIKÅNGEST nu redan är klar, finns det ingen som bryr sig om att göra några ytterligare tester...
"Alla symptom kan ju förklaras som psykosomatiska och - HERREGUD - inte behöver man väl röntga en sådan UNG människa?!"
Nu börjar den svenska sjukvården tröttna på vår flicka... Hon ger sig ju inte, fortsätter att påstå att hon MÅR DÅLIGT, trots att all tänkbar expertis intygar det motsatta.
"Herrejävlar, vilken BESVÄRLIG patient... Vi kan inte ha henne rännandes här mer, så vad skall vi göra..? Jo, vi stoppar in henne på PSYKET!"
Hon mår faktiskt bättre på avdelningen. Hon får en massa starka piller och tabletter och hon sover bort det mesta av tiden och illamåendet. Yrseln är inte så farlig när hon ligger ned, och huvudvärken har blivit så konstant att hon numera knappt bryr sig om den.
På den tredje dagen vaknar hon till ett mörker. Allt är svart och hon kvider fram sin rädsla. Mentalskötarna kommer inklampandes och sedan hämtar de en läkare. Han lyser henne i ögonen - men det märker hon inte - och sedan går allting med en rasande fart...
Hon susar fram genom kulvertar, upp i någon hiss och in i en stor apparat... Inget av detta kan hon se. Hon kan höra, men inte förstå, vad som sägs runtomkring henne.
Röntgenläkaren granskar CT-bilderna, rynkar pannan och ringer på en specialist.
Jourhavande neurolog tar över, tittar och hummar. Aldrig har han sett så många hjärnmetastaser i ett och samma huvud.. och så stora... "...humm, humm, långt gånget..."
Han samlar ihop sig, knäpper rocken, och går in till en nittonårig flicka för att berätta att hon har en vecka, som högst, kvar att leva!
