GUBBFAN!
-eller när jag kanske hade nytta av truten min-
I går kväll var vi på kurs med jobbet (därav inget inlägg i den här bloggisen). Det handlade om nya ekonomiska ersättningssystem, IT-kataloger, persondatalagen och andra migrän- framkallande små matnyttigheter. MEN - vi fick även lära oss "hur man skapar en person" (yeeaahoo - snacka om att känna sig som en gud!!!) och vart här i världen (läs VG-region) man kan skapa- eller skicka densamme.
Som vanligt kunde jag inte hålla min fula men snygga trut i schack, utan började genast spåna på vem jag skulle vilja skicka till Limbo... (en viss GUBBFAN)... och detta trots att bossan satt på stolen bredvid och kunde höra alltihop.
Haha! Det finns nämligen en komplett bindgalen gubbe på min arbetsplats, med håret på ända och diverse otidigheter strömmandes ur käften trakasserar han oss andra i tid och otid...
Eftersom jag avskyr hans beteende, förtalet han sprider och alla de intriger han försöker skapa, vill jag absolut inte bete mig lika illa själv. Så därför tog jag nu på eftermiddagen hatten i vacker hand och gick in i chefens högkvarter och bad uttryckligen om ursäkt för mitt fula beteende under gårdagskvällen.
Jag sade som det var, att han trakasserar folk, ritar nidbilder av sina kollegor m.m. och att jag nu inte kände mig mycket bättre själv eftersom jag i min tur "snackat skit" om honom...
Detta utmynnade faktiskt i något utomordentligt bra... chefen tackade för upplysningen och bad mig omgående leverera dessa nidbilder vidare till henne för en påtitt... Har vi tur så blir vi alltså av med GUBBFAN och om inte, så lär han väl ändå få sig en knäpp på näsan!!!
Fler fula gubbar
Tyvärr finns det fler vidriga gubbar här i världen, och jag väljer återigen att avsluta med ett fall hämtat direkt ur verkligheten... Denna gång så uttalat groteskt att det inte behöver några längre utbroderingar om omständigheterna däromkring:
Med ett målmedvetet leende sätter han i kontakten i vägguttaget och ser
förväntansfullt på sin hustru. De är gifta sedan en lång tid tillbaka.
Med jämna och ojämna mellanrum brukar han binda fast- och våldta henne.
Med den här lödkolven...
Ha en trevlig fredag i morgon gott folk. /CathastroF
I går kväll var vi på kurs med jobbet (därav inget inlägg i den här bloggisen). Det handlade om nya ekonomiska ersättningssystem, IT-kataloger, persondatalagen och andra migrän- framkallande små matnyttigheter. MEN - vi fick även lära oss "hur man skapar en person" (yeeaahoo - snacka om att känna sig som en gud!!!) och vart här i världen (läs VG-region) man kan skapa- eller skicka densamme.
Som vanligt kunde jag inte hålla min fula men snygga trut i schack, utan började genast spåna på vem jag skulle vilja skicka till Limbo... (en viss GUBBFAN)... och detta trots att bossan satt på stolen bredvid och kunde höra alltihop.
Haha! Det finns nämligen en komplett bindgalen gubbe på min arbetsplats, med håret på ända och diverse otidigheter strömmandes ur käften trakasserar han oss andra i tid och otid...
Eftersom jag avskyr hans beteende, förtalet han sprider och alla de intriger han försöker skapa, vill jag absolut inte bete mig lika illa själv. Så därför tog jag nu på eftermiddagen hatten i vacker hand och gick in i chefens högkvarter och bad uttryckligen om ursäkt för mitt fula beteende under gårdagskvällen.
Jag sade som det var, att han trakasserar folk, ritar nidbilder av sina kollegor m.m. och att jag nu inte kände mig mycket bättre själv eftersom jag i min tur "snackat skit" om honom...
Detta utmynnade faktiskt i något utomordentligt bra... chefen tackade för upplysningen och bad mig omgående leverera dessa nidbilder vidare till henne för en påtitt... Har vi tur så blir vi alltså av med GUBBFAN och om inte, så lär han väl ändå få sig en knäpp på näsan!!!
Fler fula gubbar
Tyvärr finns det fler vidriga gubbar här i världen, och jag väljer återigen att avsluta med ett fall hämtat direkt ur verkligheten... Denna gång så uttalat groteskt att det inte behöver några längre utbroderingar om omständigheterna däromkring:
Med ett målmedvetet leende sätter han i kontakten i vägguttaget och ser
förväntansfullt på sin hustru. De är gifta sedan en lång tid tillbaka.
Med jämna och ojämna mellanrum brukar han binda fast- och våldta henne.
Med den här lödkolven...
Ha en trevlig fredag i morgon gott folk. /CathastroF
Avgasinhalation II
När jag kom hem från arbetet idag hade de fem döda näbbmössen utökats till drygt det dubbla antalet. Knivigt, eftersom jag hade svårt att se vart jag satte fötterna i mörkret. Regnet hade dessutom börjat omvandla de äldsta små kadavren till en slemmig, hal och hårig kleggmassa. Det skall bli synnerligen spännande att se hur det här experimentet slutar (=hur lång tid det tar tills någon tar sig i kragen och hivar in dem i skogen och vem denne NÅGON kan tänkas vara)...
Så - äntligen - tillbaka till de SVARTA lungorna.
Anledningen till att jag tar upp detta ämne är faktiskt, tro't den som vill, den pågående hetsjakten på oss stackars äckliga små rökare som finns kvar här i världen. Så fort någon rynkar på näsan eller kommer med någon spydig kommentar om min cigarett har jag lust att blåsa personen i ansiktet och väsa: -Har du biil? Men jag törs ju inte...
Visst det är farligt att röka, och passiv rökning är inte bra, men det är inte alls jämförbart med de äckliga avgaserna som jag - p a s s i v t - tvingas inhalera dagligen.
Kom nu inte med någon lam kommentar om "blyfritt", bjäbb, bjäbb, "katalysator" eller annat, för dessa skitbilar sprutar ut bensen i luften och bensen är etter värre för oss som vill fortsätta kunna tänka... Bensen smälter nämligen hjärnceller, förvandlar dem till en rinnande, klibbig massa (som kanske eller kanske inte liknar slemgröten av gamla ruttna möss på min trappa). ...
...och JA - jag vet att cigarettrök också innehåller bensen, men mängden är inte jämförbar och denna inhalation har jag dessutom valt själv (den är inte passiv m.a.o).
Så mitt förslag är: Tutta eld på en bil (eller ännu hellre en bilist)! Eller förresten, rulla in dem i en bit dasspapper, tänd på och njut av ett gott bloss till kaffet...
Förmodligen stängs väl den här bloggen ned nu eller nå´t, pga "hets mot folkgrupp" (läs: bilister) så jag skyndar mig att ändra tillbaka till bil,- elda BARA bil - för en bil är väl inte ett stycke folk???
Nu kom jag på den piffiga idén att starta en FOLKGRUPP för rökare... gissa varför?
(och skriv nu in detta som en kommentar här nedan, snälla)
Sedan kommer väl alla andra motargument från Bekväma Bilister, såsom:
"Men, bjäbb, bjäbb, rökning är ju farligt på så många andra sätt... åderförkalkning, bjäbb, hjärtinfarkt, bjäbb, man kan få dålig kondition och bli TJOCK!" (ve och fasa)
Återigen vill jag påtala att jag vet om allt detta och inte alls vill förneka dessa medicinska aspekter (förutom det där med tjock då, haha), jag vill bara påtala att bilar är övermåttan hälsovådliga och att man inte skall kasta sten när man sitter i glashus (=bil).
Bilar är ju OCKSÅ farliga på så många andra sätt:
Ett barn står vid sidan av en garageuppfart. Det är ett litet barn på sådär två-tre år, en pojke.
Då säger det: -Tuut, tuut, tuut, piip, piip piip! och pojken tar ett steg bakåt för att bättre kunna se vad det är som låter så roligt...
Lastbilen har STORA däck - stora och B R E DA ! Den håller ingen hastighet, man kan nästan tro att den står still om det inte vore för ljudet som indikerar att den faktiskt backar. Och ja, den backar, de stora hjulen vältrar sig sakta, roterar bakåt, och klättrar upp över pojken, och det går så SAKTA, så sakta att smärtan måste vara obeskrivlig.
Pojken höll! Utanpå.
Det finns inte en skråma i hans mjuka skinn och han har inga sprickor, inga sår och inget synligt blod... Men han ser inte riktigt ut som han skall. Sover han? Han är så ...PLATT? Vad var det som hände?
Jo, skinnet höll men barriären i mellangärdet brast och allting pressades nedåt - plattades till och pressades ut. Ut genom anus. Där hänger det nu, som en säck från jultomten!
Vad är det här? Ett platt paket med lungor, en lever och ett tarmpaket... Var det inte ett barn?
Så - äntligen - tillbaka till de SVARTA lungorna.
Anledningen till att jag tar upp detta ämne är faktiskt, tro't den som vill, den pågående hetsjakten på oss stackars äckliga små rökare som finns kvar här i världen. Så fort någon rynkar på näsan eller kommer med någon spydig kommentar om min cigarett har jag lust att blåsa personen i ansiktet och väsa: -Har du biil? Men jag törs ju inte...
Visst det är farligt att röka, och passiv rökning är inte bra, men det är inte alls jämförbart med de äckliga avgaserna som jag - p a s s i v t - tvingas inhalera dagligen.
Kom nu inte med någon lam kommentar om "blyfritt", bjäbb, bjäbb, "katalysator" eller annat, för dessa skitbilar sprutar ut bensen i luften och bensen är etter värre för oss som vill fortsätta kunna tänka... Bensen smälter nämligen hjärnceller, förvandlar dem till en rinnande, klibbig massa (som kanske eller kanske inte liknar slemgröten av gamla ruttna möss på min trappa). ...
...och JA - jag vet att cigarettrök också innehåller bensen, men mängden är inte jämförbar och denna inhalation har jag dessutom valt själv (den är inte passiv m.a.o).
Så mitt förslag är: Tutta eld på en bil (eller ännu hellre en bilist)! Eller förresten, rulla in dem i en bit dasspapper, tänd på och njut av ett gott bloss till kaffet...
Förmodligen stängs väl den här bloggen ned nu eller nå´t, pga "hets mot folkgrupp" (läs: bilister) så jag skyndar mig att ändra tillbaka till bil,- elda BARA bil - för en bil är väl inte ett stycke folk???
Nu kom jag på den piffiga idén att starta en FOLKGRUPP för rökare... gissa varför?
(och skriv nu in detta som en kommentar här nedan, snälla)
Sedan kommer väl alla andra motargument från Bekväma Bilister, såsom:
"Men, bjäbb, bjäbb, rökning är ju farligt på så många andra sätt... åderförkalkning, bjäbb, hjärtinfarkt, bjäbb, man kan få dålig kondition och bli TJOCK!" (ve och fasa)
Återigen vill jag påtala att jag vet om allt detta och inte alls vill förneka dessa medicinska aspekter (förutom det där med tjock då, haha), jag vill bara påtala att bilar är övermåttan hälsovådliga och att man inte skall kasta sten när man sitter i glashus (=bil).
Bilar är ju OCKSÅ farliga på så många andra sätt:
Ett barn står vid sidan av en garageuppfart. Det är ett litet barn på sådär två-tre år, en pojke.
Då säger det: -Tuut, tuut, tuut, piip, piip piip! och pojken tar ett steg bakåt för att bättre kunna se vad det är som låter så roligt...
Lastbilen har STORA däck - stora och B R E DA ! Den håller ingen hastighet, man kan nästan tro att den står still om det inte vore för ljudet som indikerar att den faktiskt backar. Och ja, den backar, de stora hjulen vältrar sig sakta, roterar bakåt, och klättrar upp över pojken, och det går så SAKTA, så sakta att smärtan måste vara obeskrivlig.
Pojken höll! Utanpå.
Det finns inte en skråma i hans mjuka skinn och han har inga sprickor, inga sår och inget synligt blod... Men han ser inte riktigt ut som han skall. Sover han? Han är så ...PLATT? Vad var det som hände?
Jo, skinnet höll men barriären i mellangärdet brast och allting pressades nedåt - plattades till och pressades ut. Ut genom anus. Där hänger det nu, som en säck från jultomten!
Vad är det här? Ett platt paket med lungor, en lever och ett tarmpaket... Var det inte ett barn?
Ett förtydligande
Den här bloggen är inte till för att vara rolig, vilket jag just fick höra att den INTE är.
Däremot vill den uppmärksamma den verklighet som hela tiden finns runt omkring oss, en verklighet som många av oss inte vet så mycket om och som andra väljer att inte se...
Det kan handla om död, sjukdom och tragedier, vilka dagligen händer och som i bästa fall kan få oss att inse vad som VERKLIGEN betyder något här i livet.
Alla chockerande (och ibland morbida) inlägg som kan komma att nämnas här har sitt ursprung i verkligheten, modifierade för att inte kränka någons integritet och kanske teatraliserade för att bättre kunna få den uppmärksamhet som de förtjänar.
Ett exempel/ett stycke verklighet:
"Hon är åtta år och njuter av sitt livs första sommarlov. Inget kan förstöra glädjen denna gyllene förmiddag, inte ens humlan som har förirrat sig in i hennes rum.
I vanliga fall skulle hon ha ropat på mamma, för hon är ganska rädd för insekter och andra småkryp - i synnerhet för getingar, humlor och SPINDLAR - men, nu är hon STOR och har sommarlov och inte kan man vara en feg liten plutt då, inte...
Resolut öppnar hon fönstret och vågar, ja hon vågar verkligen, vifta ut humlan med hjälp av en gammal serietidning.
Exalterad och skakig, både av sin övervunna rädsla, stoltheten över att ha uträttat stordåd och känslan av "bråttom, bråttom" (så att inte humlan hinner in igen ), smäller hon så igen fönstret med en kraft utöver det vanliga.
-PANG, KRASCH!
Rutan går i bitar och en skärva stor som en handflata och vass som ett rakblad blixtrar som en projektil genom luften och finner sin väg.
Som en målstyrd missil landar den en tusendels sekund senare, gräver sig in i halsen på flickan och skär hennes halspulsåder mitt itu.
Blodet - och livet - sprutar ur flickan och landar på mattan, på stolen, på fönsterkarmen och långt uppåt väggarna..."
/Fortsätter en annan dag på ämnet avgasinhalation...
Däremot vill den uppmärksamma den verklighet som hela tiden finns runt omkring oss, en verklighet som många av oss inte vet så mycket om och som andra väljer att inte se...
Det kan handla om död, sjukdom och tragedier, vilka dagligen händer och som i bästa fall kan få oss att inse vad som VERKLIGEN betyder något här i livet.
Alla chockerande (och ibland morbida) inlägg som kan komma att nämnas här har sitt ursprung i verkligheten, modifierade för att inte kränka någons integritet och kanske teatraliserade för att bättre kunna få den uppmärksamhet som de förtjänar.
Ett exempel/ett stycke verklighet:
"Hon är åtta år och njuter av sitt livs första sommarlov. Inget kan förstöra glädjen denna gyllene förmiddag, inte ens humlan som har förirrat sig in i hennes rum.
I vanliga fall skulle hon ha ropat på mamma, för hon är ganska rädd för insekter och andra småkryp - i synnerhet för getingar, humlor och SPINDLAR - men, nu är hon STOR och har sommarlov och inte kan man vara en feg liten plutt då, inte...
Resolut öppnar hon fönstret och vågar, ja hon vågar verkligen, vifta ut humlan med hjälp av en gammal serietidning.
Exalterad och skakig, både av sin övervunna rädsla, stoltheten över att ha uträttat stordåd och känslan av "bråttom, bråttom" (så att inte humlan hinner in igen ), smäller hon så igen fönstret med en kraft utöver det vanliga.
-PANG, KRASCH!
Rutan går i bitar och en skärva stor som en handflata och vass som ett rakblad blixtrar som en projektil genom luften och finner sin väg.
Som en målstyrd missil landar den en tusendels sekund senare, gräver sig in i halsen på flickan och skär hennes halspulsåder mitt itu.
Blodet - och livet - sprutar ur flickan och landar på mattan, på stolen, på fönsterkarmen och långt uppåt väggarna..."
/Fortsätter en annan dag på ämnet avgasinhalation...
Avgasinhalation
Så. Börjar med att länka till de två enda bloggar jag tidigare strötittat i lite då och då.
http://alexandrawagner.blogg.se
och
http://litenlilith.blogg.se
Varför? Jo, för det kan vara intressant att se hur olika/lika livet ter sig för två jämngamla tjejer i olika delar av dagens Sverige. De är kusiner, natt och dag, en mörk, en ljus, den ena uppfylld av glädje, oro, fester, killar, mode och allt annat av det som hör åldern till, den andra uppslukad av det stora svarta hål som kallas borderline...
Jag lovar att det kan bli väldigt intressant att följa hur de båda lyckas gå vidare och starta sina respektive vuxenliv... allt kan hända!
Där kan även ni som är intresserade av trivialiteter läsa om sådant som "dagens outfit" etc. Sådant kommer ni aldrig att finna här, i min blogg (här outas inga fittor, nämligen, haha)
Så till mig själv; började dagen med att hitta fem regnvåta kadaver på cementbeläggningen utanför dörren... (skönt att slippa få in dem i varje fall) och har bestämt mig för att låta dem ligga - i AVSKRÄCKANDE syfte - gud nåde den musjäkel som vågar sig fram hädanefter.
Den inledningen får antas vara snygg, en smidig övergång från fem kadaver till två andra (imaginära) sådana.
Ja, för nu tänker jag naturligtvis skriva om kadaver, rökning, avgaser, cancer och andra styggelser...
Tänk dig nu att du står i en stor, kall sal. På två rostfria obduktionsbord ligger ett par människokadaver, ej alltför stadda i förruttnelse. Båda är (har varit) män, den ena i sin bästa ålder, 30-40 år och ickerökare. Han har bott hela sitt liv i Göteborg. På det andra bordet ligger en storrökare, en sliten gammal bonde som rökt sedan barndomen och knappt stuckit näsan inom stadsmiljö förutom för att sälja ost på någon marknad på 50-talet... Han blev nästan 90, rökningen till trots...
-VI SKÄR UPP DEM!!!
Man måste förstås plocka ut organen och lägga dem på dissektionsbordet men sedan SKÄR VI UPP även dessa för att kunna titta inuti.
Gissa vem som har svartast lungor???
Just det, haha, inte rökaren i varje fall...
[to be continued]
http://alexandrawagner.blogg.se
och
http://litenlilith.blogg.se
Varför? Jo, för det kan vara intressant att se hur olika/lika livet ter sig för två jämngamla tjejer i olika delar av dagens Sverige. De är kusiner, natt och dag, en mörk, en ljus, den ena uppfylld av glädje, oro, fester, killar, mode och allt annat av det som hör åldern till, den andra uppslukad av det stora svarta hål som kallas borderline...
Jag lovar att det kan bli väldigt intressant att följa hur de båda lyckas gå vidare och starta sina respektive vuxenliv... allt kan hända!
Där kan även ni som är intresserade av trivialiteter läsa om sådant som "dagens outfit" etc. Sådant kommer ni aldrig att finna här, i min blogg (här outas inga fittor, nämligen, haha)
Så till mig själv; började dagen med att hitta fem regnvåta kadaver på cementbeläggningen utanför dörren... (skönt att slippa få in dem i varje fall) och har bestämt mig för att låta dem ligga - i AVSKRÄCKANDE syfte - gud nåde den musjäkel som vågar sig fram hädanefter.
Den inledningen får antas vara snygg, en smidig övergång från fem kadaver till två andra (imaginära) sådana.
Ja, för nu tänker jag naturligtvis skriva om kadaver, rökning, avgaser, cancer och andra styggelser...
Tänk dig nu att du står i en stor, kall sal. På två rostfria obduktionsbord ligger ett par människokadaver, ej alltför stadda i förruttnelse. Båda är (har varit) män, den ena i sin bästa ålder, 30-40 år och ickerökare. Han har bott hela sitt liv i Göteborg. På det andra bordet ligger en storrökare, en sliten gammal bonde som rökt sedan barndomen och knappt stuckit näsan inom stadsmiljö förutom för att sälja ost på någon marknad på 50-talet... Han blev nästan 90, rökningen till trots...
-VI SKÄR UPP DEM!!!
Man måste förstås plocka ut organen och lägga dem på dissektionsbordet men sedan SKÄR VI UPP även dessa för att kunna titta inuti.
Gissa vem som har svartast lungor???
Just det, haha, inte rökaren i varje fall...
[to be continued]
Startar
Hejsan på er alla eventuella läsare!
Nu skall här bloggas och det kommer nog bli en riktigt rolig liten historia... Varför?
DÄRFÖR att jag själv knappt läst en blogg i hela mitt liv och inte har en aning om hur man gör,
men, jag kan ju inte fortsätta att sitta och spela Farmville flera timmar varje dag - för då blir jag IDIOT (och idioter har jag svårt för). Nu måste jag således hitta något bättre sätt att krydda tiden framför datorn med.
Vad är en blogg? En dagbok? Måste den ha ett tema?
I så fall skiter jag i det och skriver ändå precis vad som faller mig in. Människan är mångfacetterad och kan inte delas in i några fack, så om jag vill skriva om cancer så kommer jag att göra det och om jag vill skriva om blodpudding så gör jag det också... Haha...
Vi syns en annan dag!
Nu skall här bloggas och det kommer nog bli en riktigt rolig liten historia... Varför?
DÄRFÖR att jag själv knappt läst en blogg i hela mitt liv och inte har en aning om hur man gör,
men, jag kan ju inte fortsätta att sitta och spela Farmville flera timmar varje dag - för då blir jag IDIOT (och idioter har jag svårt för). Nu måste jag således hitta något bättre sätt att krydda tiden framför datorn med.
Vad är en blogg? En dagbok? Måste den ha ett tema?
I så fall skiter jag i det och skriver ändå precis vad som faller mig in. Människan är mångfacetterad och kan inte delas in i några fack, så om jag vill skriva om cancer så kommer jag att göra det och om jag vill skriva om blodpudding så gör jag det också... Haha...
Vi syns en annan dag!
