Jag har varit ledsen, jag har varit rädd, jag har varit arg, skräckslagen och ångestfylld, men igår kväll tog det slut. Jag blev bara tom.

Då tog jag min dyna och gick. Drog ner mössan över öronen och snubblade fram genom skogen.

Till Jennys hus.

       

När jag kom fram fylldes jag av ett stort lugn och kände mig tryggare än någonsin. Jag virade barnens picknickfilt runt fötterna och stoppade väskan under huvudet. Sedan stirrade jag ut i mörkret och väntade på sömnen. Jag ville domna bort...

Det var säkert tio minusgrader ute men jag frös faktiskt inte, förutom om de förbaskade fötterna. Inte nog med att jag skall dras med norra Europas fulaste fötter, de skall jävlas med mig också...

Smärtan blev outhärdlig att friden och tryggheten for ur mig, räckte lång näsa och försvann. Jag blev med ens klarvaken, byltade ihop min filt och dyna och haltade förnedrat men tappert hem igen.

Nåja, allting som inte dödar en lär man ju bli starkare utav, och det finns alltid någon som har det värre, SÅ MYCKET VÄRRE!!!

Dessutom så slog det mig nu; jag skall be Jenny om hjälp!

Jag brukar alltid vända mig till min farfar när jag har det svårt, lider kval och allt vad det annars kallas, men nu tror jag Jenny är den som bäst vet på råd. Älskade Jenny!

Jag är inte knasig, jag talar med de döda och ibland svarar de mig... andra gånger känner jag bara deras värme och kärlek och att de finns där för mig, värmer mig, stärker mig och VÄNTAR PÅ MIG!

     

Jag kommer. Tids nog. Har lite att utföra först bara..

Älskade Flicka!

Du vill så gärna må bra och vara trygg. Du drömmer om ett fint städat hem där du kan gå och pyssla och göra det mysigt. Du önskar dig en baby och att leva lyckligt med en man (=NN) som älskar dig.

Flicka! Allt detta kan du få!

Ja, allt detta kommer du att få..

MEN... INTE MED NN!!!

NN kommer aldrig ge upp sitt liv med att hysa efterlysta tonårsflickor, vilket han ser som sin livsuppgift. Han älskar inte heller dig mer än någon annan av dessa små tjejer, utan han har bara lyckats få mer makt över dig.

Han njuter av makt och av att alla småtjejer tycker att han är klok och intelligent. Ingen vuxen person tycker så, för vi har lärt oss att genomskåda hans skryt och ser att han är en stackare som på sitt sätt är lika beroende av er småtjejer som ni är av honom.

Dessutom skryter han öppet om hur många sextonåringar han har "satt på"!

Om du blir gravid kommer han ändå inte låta bli att andra bor hos er samtidigt, och barnet kommer att tas ifrån dig pga detta. Tänk på det! Ett barn får inte växa upp bland efterlysta små knarkflickor och en gammal pedofilgubbe, hur bra du sedan än försöker påstå att han är.

Dessutom gör han din sjukdom värre och du kan aldrig bli frisk tillsammans med honom.

Jag säger inte nödvändigtvis att det är hans fel eller ditt eller ens sjukdomens fel, det är bara saker som gör att din sjukdom förvärras av någon anledning.

Jag kommer aldrig att be dig välja mellan honom och mig eller något sådant, för det DU måste göra nu är att VÄLJA mellan honom och dig själv!!!

Du skall älska dig själv så mycket att du ger dig en chans att bli frisk och må bra.

Vi kan ta socialen till hjälp så att du får en egen bostad. Till att börja med kan du bo där med din älskade katt och koncentrera dig på att hitta dig själv, älska dig själv och bli så frisk som möjligt.

JAG skall alltid hjälpa dig!!!

När du sedan mår bra och är STARK, så stark i dig själv, är det dags för dig att dela med dig av denna underbara Flicka till någon annan människa, att skaffa familj och det barn du så hett efterlängtar.

Det barnet får världens bästa mamma!

KRAMAR!

Jag tycker om att skriva och jag tycker ännu mer om att läsa. Har läst flytande sedan tre års ålder och det jag främst fastnar för är när den första meningen
(i en ny bok eller artikel) verkligen är så rätt, så vacker eller bara så bra formulerad..

Den säger mig nästan alltid med en gång hur helhetsintrycket av läsupplevelsen kommer att bli (för mig)!

Jag formligen älskar författare som använder språket som ett konstnärligt redskap och jag vill också måla tavlor med ord...

Den mening som jag har ringandes i mitt huvud just för tillfället är den som inleder ledmotivet till TV-serien True Blood (för ovanlighetens skull alltså orden från en sångtext och inte från en bok).

Den är bara så bra, denna korta och enkla mening:

"WHEN YOU CAME IN THE AIR WENT OUT".

Genialiskt, och det får mig osökt att komma att tänka på....

 

  
    ....PNEUMOTHORAX!!!

  

Första gången jag såg in i en punkterad lunga var det dock inte en kniv som trängt in utan en gevärskula. Det råkade samtidigt vara första gången jag såg en rättsmedicinsk obduktion, vilket skulle visa sig skilja sig en hel del från de vanliga kliniska obduktioner som utförs på sjukhus av patologer.

Ärendet var tragiskt (och jag återkommer förmodligen till det senare) och hemskt, men det som fick mig att känna mest obehag, fick världen att svaja omkring mig och även ingav mig starka känslor av overklighet, var varken kroppen som låg vidöppen på bordet eller den skäggige kriminalteknikern som stod bredvid med benen brett isär och armarna i kors....

...nej, nej, inte det... utan det var helt enkelt känslan av att stå i ett storkök som totalt lyckades få mig ur gängorna.

Där stod nämligen ett par assistenter iklädda vita plastförkläden, gula ordinära diskhandskar och uppsatt hår med någon form av hårnät runt och slevade för glatta livet.

Det var helt bisarrt och jag glömmer det aldrig!

De såg ut som vilka jäkla bambatanter som helst, och utrustningen de hade till handa var på intet sätt medicinteknisk, steril eller på annat sätt sjukhuslik.

Den bestod nämligen av en soppslev, ett litermått och ett färgglatt durkslag av samma sort som förekommer i 95% av de svenska hushållen.

Med nämnda soppslev öste man över litervis med blod ur den punkterade lungan till litermåttet. När litermåttet var rågat höll man så durkslaget över slasken och tömde över innehållet i detta.

Och så höll man på tills dess att bytet - gevärskulan - var fångat i sin håv.

Kroppen i sig såg dessutom ut som ett mellanting av en rensad fisk och ett stort stycke högrev.

Jag tror minsann bara det var den stora burken med Piffi Allkrydda som saknades för att illusionen skulle ha varit fullbordat:

"Nej minsann, här ligger ingen småbarnsmamma mördad och uppfläkt, tro inte det för allt i världen, här lagar vi bara god och fluffig mat av de bästa råvaror som tänkas kan! Varsågod att se på (och kanske provsmaka en bit???)"